- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
312

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KLODJUR (UNGUICULATA) -

7:E ORDNINGEN: Gnagare (Rodentia) - 4:e Familjen: Springråttor (Dipodida) - 5:e Familjen: Möss (Murida)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slägtingarne är hon sällskaplig, men förekommer dock icke i stora flockar. Om dagen
håller hon sig dold i sina bon och ströfvar omkring först om natten. I motsats til!
ökenspringråttan fördrager hon kyla rätt bra, och man träffar henne ute under
ganska kyliga nätter. Alakdagan kan springa så fort, att den bästa häst icke förmår
hinna upp henne. Hon är mycket skygg och tager genast till flykten vid
minstafara. Då hon förföljes, springer hon ej rakt fram utan i så många krokar som
möjligt, tills hon uttröttat förföljarne eller funnit något hål, der hon kan gömma sig.
Hennes föda består af växter, i synnerhet lök. Insekter försmår hon ej heller, och
emellanåt äter hon väl en och annan stepplärka eller åtminstone deras ägg och
ungar. Under stark köld faller hon i dvala. Hon tillstoppar då sina gångar och
rullar sig till sammans jemte andra af sin art i sin mjuka, väl förhydda bostad. Hon
är utsatt för en temligen ifrig förföljelse, emedan steppinvånarne sätta mycket värdfr
på hennes kött. Sällan hålles hon i fångenskap, ehuru hon väl uthärdar deri. Man
har flera gånger haft henne lefvande i Europa.

Femte Familjen: Möss (Murida).

Ingen familj i hela ordningen har så grundligt som mössens lärt oss känna
hvad gnagare äro. Denna familj är icke allenast den rikaste på slägten och arter
utan äfven den vidsträcktast utbredda. Dess medlemmar äro i allmänhet små djur,
men de ersätta genom sin talrikhet hvad som fattas dem i storlek. Deras allmänna
kännetecken äro spetsig nos, stora, svarta ögon, breda, hvälfda, mer eller mindre
nakna öron, lång, ofta naken och fjällig svans, spensliga ben, fina tassar med fem
tår samt mjuk, korthårig pels. Genom borstlika stickelhår erinra emellertid somliga
om piggsvinet, andra, genom sin simhud, korta öron och ben, om bäfvern, andra åter,
genom sin yfviga svans, om ekorren. Tandbyggnaden rättar sig mer eller mindre
efter de yttre afvikelserna från grundformen. Vanligen äro framtänderna smala ock
mera tjocka än breda, med skarp, mejselformig egg eller skarp spets, på framsidan
räta eller hvälfda, hvita eller färgade. Kindtänderna, vanligen tre i hvarje rad,
aftaga bakåt i storlek och äro antingen knöliga eller tvärveckade eller på sidorna
försedda med inskärningar.

Alla verldsdelar hafva att uppvisa medlemmar af denna familj, och de lyckliga
öar, som hittills förskonats från dem, skola säkert hemsökas af åtminstone en art,
som utmärker sig genom sin vandringslust. Råttorna och mössen bebo alla länder
och trifvas i alla klimat, om de också föredraga de varmare lågländerna framför
högländerna och den kalla norden; dock finnas de högt upp mot fjellens eviga snö, så
långt växtligheten når. Några undvika städerna, men andra tränga sig på
menniskan såsom objudna gäster och följa henne öfver allt, till och med öfver hafvet.
Högst få lefva ensamma eller parvis; de flesta äro sällskapliga, och många samla sig
i oerhörda skaror. Nästan alla äro utomordentligt fruktsamma; antalet ungar i
samma kull vexlar mellan 6 och 21, och de flesta fortplanta sig flera gånger om året,
till och med om vintern.

De äro i alla hänseenden väl utrustade för att plåga menniskan. De äro viga.
och behändiga i sina rörelser, löpa, klättra och simma förträffligt, äro i stånd att
krypa genom de trångaste hål och veta att i nödfall bana sig väg med sina skarpa
tänder. Deras föda består af alla ätbara ämnen i djur- och växtriket, och hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free