- Project Runeberg -  Djurens lif / Däggdjurens lif /
466

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. HOFDJUR (UNGULATA) -

12:E ORDNINGEN: Idislare (Ruminantia) - 5:e Familjen: Giraffer (Devexa) - 6:e Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jagt på giraffen bedrifves i Afrika med ifver af både infödingar och européer.
De förra jaga honom med kamelen eller hästen, och med sina svärd genomskära de
hälsenorna på det trötthetsade djuret, hvarefter de slagta det samma för att använda
det högt skattade köttet och andra delar af dess kropp. Äfven européerne med sina
skjutvapen lyckas vanligen först efter en längre hetsjagt att fålla det försigtiga djuret,
Den dödade giraffen användes på mångfaldigt sätt: fallen brukas till alla slags
läderarbeten, svanstofsen till flugviska, klöfvarne till hornsaker och det smakliga köttet
ätes. I det inre Afrikas städer ser man ofta ett par giraff hufvud en öfver den höga
muren till en trädgård, och ej sällan möter man i trakten af byarne tama djur, som
få gå omkring efter behag. Då vi kommo till Karkodj, en by vid Blå floden, kom
först en giraff ned till vår båt, liksom för att helsa oss. Han gick förtroligt till oss
intill båten, åt bröd och durrahkorn ur handen på oss och behandlade oss så vänligt,
som hade vi varit gamla bekanta. Snart märkte han vårt intresse för honom och
kom alla dagar under vår vistelse vid platsen flera gånger till oss för att blifva smekt.
Nu förstod jag det arabiska namnet »Seråfe» – den älsklige, som vi rådbråkat till
giraff.

I Europa väckte de giraffer, som man efter nära trehundra års förlopp åter fick
se lefvande år 1825, ett ofantligt uppseende. Ännu 1828 klädde man sig i Paris
»å la girafe». Genom Casanova, en för länge sedan död djurhandlare, föranleddes
de i Taka mellan Blå floden och Röda hafvet boende eller kringströfvande araberne
att fånga giraffer, och efter få års förlopp hafva de blifvit vigtiga skaffare åt våra
zoologiska trädgårdar. Nu bedrifva de en regelbunden fångst af de inbringande
djuren och vårda väl de infångade till dess en djurhandlare kommer. På detta sätt
har det blifvit möjligt att numera erhålla giraffer i större mängd. Reiche förde ej
mindre än 24 stycken till Tyskland sommaren 1874.

Sjette Familjen: Slidhornade idislare (Cavicornia).

Denna stora och väl begränsade familj, som omfattar flera nnderafdelningar.
utmärkes genom formen och beskaffenheten af de hithörande idislarnes horn, hvilkas
utveckling och tillväxt är beständigt fortgående, såsom vi redan förut omtalat.

Bland de slidhornade idislarne ställa vi främst Antilopernas underfamilj
(Antilopina), som innehåller de flesta och vackraste arterna. I allmänhet kunna
de sägas vara smärt byggda, hjortarne liknande djur med kort, alltid slätt åtliggande
hårbeklädnad och mer eller mindre vridna horn, som merendels tillkomma båda könen.
Antalet af antiloper är emellertid så stort och arterna så olika, att de yttersta
medlemmarne i serien knappt tyckas hafva någon likhet med hvar andra. Här finnas
lika väl påminnelser om de klumpiga nötkreaturen som om de nätta rådjuren, om
de små späda myskdjuren lika väl som om hästarne. Antiloperna finnas i hela Afrika,
södra, vestra och mellersta Asien, södra och mellersta Europa. Hvarje art synes hafva
sitt älsklingsfoder, som betingar dess vistelseort.

Antiloper.Bezoarantilopen, indernes Sassi och Sasin (Antilope
cervicapra
, fig. 201), spelar en vigtig roll i den indiska gudaläran och är der jemte många
andra arter helgad åt gudinnan Tschandra eller månen. Han är något mindre,
spensligare och mycket prydligare än vår dofhjort; hans kroppslängd i hufvud och bål utgör
1,30 m., svansens längd är 15 cm., höjden öfver manken 80 cm. Benen äro höga>

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:00:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brehm/daggdjur/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free