- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
19

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRASTAE. 19

meddelar det storartade berglandskapets stilla allvar en outsägligt glädtig liflighet.»
Trastens sång tyckes stå i motsats till hans beteende. Många foglar ledsaga sin
sång med lifliga rörelser, men trastarue sitta stilla medan de sjunga, och sjelfva
sången föredrages så lugnt och högtidligt som kyrkosång. Hvarje särskild strof är
afrundad, hvarje ton bestämdt afslutad, hvarför också trastens slag bättre passar i
skogen än i rummet. Det tyckes som om hvarje trast under sin sång sökte
ådagalägga en viss fåfänga, ty huru undangömd han också vanligen plägar hålla sig, lika
fritt och öppet visar han sig, då han börjar sjunga. Han väljer då alltid en hög
trädtopp till sin plats och låter härifrån sin härliga sång ljuda genom skogen. -
Trastarnas föda utgöres af insekter, snäckor, maskar och andra kryp, om hösten och
vintern äfven af bär. Den förra delen af sin föda plocka de till största delen upp från
marken, hvarför de också vistas på denna flera timmar dagligen. Från skogen göra
de Utflygter på ängar och fält, till stränderna af floder och bäckar samt andra
platser, som lofva dem tillgång på föda. Här plocka de upp denna eller rifva med näbben
omkring i de affallna lofven för att derigenom upptäcka nya förråd. Flygande
in-.sekter bry de sig föga eller alldeles icke om; deremot tyckas de flesta arterna finna
ett särdeles välbehag i bär, af hvilka en art föredrager ett slag och en annan ett
annat. Kort efter sin återkomst till hemlandet skrida trastarne till fortplantning,
som för de nordliga arterna sällan sker före början af juni. Bona byggas på olika
ställen, allt efter dessa foglars art och vistelseort, men likna hvar andra i allt
väsentligt. De byggas af fint, torrt ris, stänglar, lafvar, träd- eller jordmossa med
dervid ännu qvarhängande jord, af späda rötter eller fina qvistar m. m., och beklädas
slätt och prydligt i sitt inre af torra gräs- och halmstrån samt gräs vippor. Endast
-under middagstimmarna-plägar honan aflÖsas af hannen, men båda föräldrarne hysa
den ömmaste kärlek till sin afkomma och ådagalägga den lifligaste oro, om en fiende
närmar sig boet. Trastarne angripa till och med fienden, i det de skjuta ned på
honom och flyga tätt intill honom för att på detta sätt söka skrämma honom. Hjelper
.deras mod dem emellertid icke, taga de sin tillflykt till list, låtsas vara sjuka och
förlamade och fladdra och hoppa omkring med den skenbart största ansträngning på
marken samt locka på detta sätt verkligen bort röfvaren. som låter bedåra sig, narra
honom allt längre och längre och återvända sedan triumferande till ungarne. Efter
.14 till 16 dagars rufning kläckas äggen, och redan tre veckor härefter äro ungarne
flygfärdiga. Få veckor efter det de lemnat boet börjar rliggningen, och då tiden
för vinterfärden nalkas, bära de redan sin andra drägt. Med undantag af koltrasten
lemna alla trastar om hösten sina hem och vandra till sydligare trakter. De arter,
som bebo den höga norden, kunna redan välja södra Sverige till vinterherberge, men
hufvudskaran uppsöker södra Europa.

Vi kunna med skäl antaga, att trastarne sedan urminnes tid fångats på
ungefär samma sätt som i våra dagar, och ännu förföljas de särdeles i Italien, Spanien
och Grekland så ifrigt, att antalet trastar, som dödas i dessa länder, knappt kan
beräknas. - Alla trastar passa till burfoglar, men deras fulltoniga och kraftiga sång
är nästan för stark för ett litet rum.

Familjen Strömstarelika (Cinclidce). Denna familj utmärker sig genom
en kort stjert och korta, men spetsiga vingar. Den första smällpennan är liten, och
armpenuornas längd öfverskrider föga två tredjedelar af vingens. Fjäderbeklädnaden

är fast och elastisk. Hit hör blott ett slägte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free