Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första flocken: Trast-tättingar (Cichlomorphæ)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRAST-TÄTTINGAR.
samt låter höra en pipande lockton och en enkel men angenäm sång. Insekter, i
synnerhet skalbaggar, mygg, mal, flugor, dagsländor och bladlöss äfvensom spindlar,.
maskar och små vattendjur, till och med finare fröslag utgöra deras föda, hvilken
de nästan alltid plocka upp från marken, blott undantagsvis jaga under sin flygt.
Boet bygges på marken och består hufvudsakligen af torra grässtrån och gräsrötter,,
löst förenade med andra växtämnen, och beklädes inuti med ull och hår. Troligen
är honan alltid ensam om att rufva äggen, men båda föräldrarne älska högt sin
afkomma. De flesta arterna lägga ägg flera gånger om året.
* . . m*
Ångpiplärkan eller Änglar kan (Anthus pratensis, fig. 9, c) är ofvantill
olivbrun med mörka fläckar. Bröstet är ljust rostgult med mörkbruna, längsgående
fläckar. Strupe och buk äro hvitaktiga, ving- och stjertpennorna svartbruna med
ljusare fjäderkanter och öfver hvardera vingen gå två hvitaktiga band. De två.
yttersta stjertpennorna hafva en rent hvit fläck. Längden utgör 15 cm., hvaraf
stjer-tens längd är 6 cm. - Ångpiplärkan häckar i Europas hela norra halfva äfvensom
i största delen af norra Asien och flyttar om vintern till södra Europa, Sydvestra
Asien och norra Afrika. I den högre norden ersattes hon af II ö d hal sa d e
piplärkan (Anthus ’cervimts), kännetecknad genom den roströda färgen på hufvudets
och halsens sidor samt på strupen ned till frambröstet. Till oss kominer
ängpiplärkan i midten af mars, senast i midten af april och stannar till september, till
och med till oktober. Hon vandrar i stora skaror, icke sällan i sällskap med
fältlärkorna, och reser både dag och natt. Både i sitt hemland och der hon öfvervintrar
uppsöker hon vattenrika trakter, helst fuktiga och sumpiga ställen; tundran är henne*
paradis. Hon är en munter och sällskaplig fogel, som kommer väl Öfverens med
sina likar, men gerna retas med andra foglar. I en stor bur trifves hon ganska bra,.
> O CJ O ’
blir mycket tam och sjunger temligen flitigt.
T rad pip l är kan (Anthus arboreus, fig. 10) liknar ängpiplärkan, men är större,.
har starkare näbb och kraftigare mellanfot äfvensom baktåns klo kortare och krokigare,
Ofvantill är hon olivbrun med mörka fläckar. Bröstet är ljust grågalt med storar
mörka fläckar. Hon har en gulaktig ögonstrimma och ljusare band på vingarne au
föregående. Längden är 170 mm., hvaraf stjerteiis längd utgör 65 mm. - Om
sommaren lefver trädpiplärkan i Europas och Sibiriens skogar, om vintern i Afrikas
steppskogar och i skogarne vid foten af Himalaya. Öppningar i skogen, friska
skogs-fallen äfvensom andra glesare ställen väljas helst till häckningsort. Till oss kommer
h 011 senare om våren och lemnar oss tidigare om hösten än föregående art. Sången
är bättre än ängpiplärkans och erinrar genom tonens fullhet och klarhet om
kanarie-fogelns slag. Hannen sjunger ganska flitigt, sätter sig dervid först på en
framskjutande qvist eller i en trädtopp, stiger derefter i sned rigtning fladdrande upp i
luften och sväfvar, innan han ännu hunnit sluta, sakta ned på samma ställe eller på,
närmaste trädtopp, der han låter höra de sista tonerna. I fångenskap håller
träd-piplärkan sig väl.
S k är piplärkan (AntJms obscurus) är ofvantill mörkgrå, under orent hvit
med större, mörkgrå fläckar på bröstet. De yttersta stjertpennorna äro till mindre
än hälften smutsigt hvitaktiga. Näbb och fötter äro mörkt färgade. -
Skärpiplärkan har hufvudsakligen sitt tillhåll på klippor och skär och är ingenstädes säll-
s vnt vid våra hafskuster samt förekommer dessutom i Danmark och Storbritannien,
»/
F al t piplärkan (Anthus campestris) är den största af de hos oss regelbundet
förekommande arterna och ofvan gulaktigt grå med otydliga mörkare fläckar, på,
undersidun grumligt hvitgulaktig med några små, mörkare fläckar frampå bröstet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
