Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Första flocken: Lärketättingar (Holaspideæ*)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
LÅRKETATTISGÅK.
betänkligheter, en katt manar honom till försigtighet, en förbiflygande kråka väcker
hans farhågor, en af de der så vanliga snyltgladorna eller en oförarglig asgam
framkallar hans ytterliga förskräckelse. Han störtar då ögonblickligen till marken,
utbreder stjert och vingar kretsformigt, böjer hufvudet till baka, sträcker upp näbben
och stannar i denna ställning, som är afsedd att bedraga röfvaren, tills faran
synes-förbi. »Det är rätt löjligt», säger Naumann, »att osedd iakttaga denna rädda fö-
/
v \
A
–te
’: mm^mmkJ/^
,.". ,VM.,
*~~"* ^v \v^ /0#%T$|!$ """
r\v
––=^^~ -°- ; _ ,\ \yi\,f . .. ^^^ÄwiSÄA* >ft>iVlJ/-:il XV _
6wl\
Fig. 72. Härfogel (Upupa epops).
gel på närmare håll. Alla ögonblick blir han skrämd, och innan man vet ordet afy
flyktar han till ett närstående träds löfrika grenar. Då han hvilar eller flyger bort,
låter han höra sin snarkande stämma och gör härunder allehanda sällsamma rörelser.
Vanligen bär han icke sin fjäderbuske utvecklad, utan hoplagd bakåt i en spets.
Men då han blir ond, spänner han upp den, och likaså utbreder han den, då han
sitter stilla i ett träd eller låter höra sin stämma.» - Ehuru härfogelparen på pas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
