Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Första flocken: Lärketättingar (Holaspideæ*)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRFOGLAK. 171
under parningstiden en stilla fogel, som äfven i sina egentliga hemland endast gör
sig bemärkt genom sin talrikhet öfver allt, men för öfrigt synes i hög grad
anspråkslös. Från sånglärkan skiljer hon sig lätt genom sin tjockare kropp och den spetsiga
hufvan, som hon nästan alltid bär upprätt. Både då hon sitter, springer och flyger
liknar hon mycket sina samslägtingar. - Hennes föda är af blandad beskaffenhet;
om höst, vinter och vår nöjer hon sig med alla slags fröu; på försommaren plockar
hon fina grästoppar och andra gröna örter. - Boet står alltid mycket undandoldt
och är svårt att finna samt skiljer sig till sitt byggnadssätt föga från de öfriga
lärkornas.
Familjen Härfogellika (Upupiäa). Vid sidan af lärkorna ställer
Sundevall llärfoglarnes foga talrika familj, utmärkt genom lång, spenslig, böjd näbb, hvars
trubbiga käkar äro inuti platta. Turigan är särdeles kort. På de korta mellanfötterna
äro baksidans småsköldar fåtaliga, rundadt aflånga, i hvilket hänseende dessa foglar
närmast likna lärkorna, liksom genom den nästan raka klon på baktån. Nacktofsen
med sina breda fjädrar påminner också om några lärkor, och liksom lärkorna gå eller
springa härfoglarne på markeu. Sångmuskelapparat saknas.
Det enda slägtet i familjen, Härfoglarne (Upiipa), tillhör uteslutande gamla
verlden. Den äfven hos oss, ehuru sparsamt, i södra Sverige förekommande
Här-fogeln (Upupa epops, fig. 72) är på ryggen rödaktigt grågul, på mellanryggen,
skuldrorna och vingarne tvärstrimrmg af svart och gulhvitt. I fjädertofsen slutar
hvarje särskild fjäder med svart spets. Kroppens undersida är gråaktigt gulröd,
buksidorna med längsgående svarta fläckar. Stjerten är svart med ett hvitt band tvärs
öfver midten. Honan har suddigare färger, och hos ungen är fjädertofsen kortare.
Längden utgör 29 cm., hvaraf stjerten upptager 10cm. -Härfogeln bebor mellersta
och södra Europa, hela Sibirien och Kina, vestra Asien och norra Afrika, är talrik
på Tysklands slätter, en sällsynt gäst i England, men förirrar sig stundom äfven till
norra Skandinavien. Till södra Sverige kommer han i början af maj, men i
Tyskland infinner han sig enstaka eller parvis redan i slutet af mars. Han är hos oss
flyttfogel och begifver sig i slutet af augusti eller början af september familjevis
långsamt åter till söder. Redan i norra Afrika vandrar han icke mer, utan stryker
på sin höjd af och an i landet. Likväl anträffas han om vintern i hela Afrika och
likaså tillhör han regelbundet Indiens vintergäster. Hos oss föredrager han slätter,
som äro mer eller mindre tätt beväxta med träd; i synnerhet behaga honom de
trakter, der fält och ängar omvexla ined små lundar eller der gamla träd stå enstaka.
I södra Europa drifver han företrädesvis gerna omkring i vinbergen, i Afrika finnes
han i hvarje by, ja, till och ined midt i städerna. Här finner »hudhud», såsom han
kallas, riklig tillgång på omtyckta uppehållsplatser i hvarje stinkande smutshög eller
dyngstack, som infödingarnes Orenlighet och obesvärade naturlighet skaffa honom och
i hvilka han. söker sin föda utan att på minsta sätt låta störa sig af menniskorna;
ja, han känner så väl sitt folk, att han till och med slår sig ned i boningarna och
här uppföder sina illaluktande ungar. - Härfogelns beteende är rätt egendomligt;
hos oss är han försigtig och skygg, undviker gerna menniskan och visar endast
något förtroende till koherden, hvars hjord sörjer för hans föda. Men äfven i södern,
der han står på så god fot med menniskan, förråder sig rädsla såsom grunddraget i
hans lynne. Han känner sig visserligen fullkomligt säker, så länge han der ser en
menniska eller ett husdjur af det vanliga slnget, men redan en hund ingifver honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
