- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
283

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.NATTSKARROR,

fig. 117, b), som är märkbart större och uppnår en längd af 31 cm., hvaraf stjerten
upptager 16 cm.

Det stora flertalet af alla nattskärror tillhör skogen, men icke den täta eller
dystra urskogen; de utvälja i stället sådana skogar, i hvilka större öppningar
omvexla med tätare beväxta ställen. Man torde kunna antaga, att de flesta nattskärror
hvila på marken och endast undantagsvis sätta sig på trädens grenar. Alla arterna
besöka träden oftare om natten än om dagen, ehuru en och annan äfven då tillbringar
sin tid på trädgrenarne. Orsaken till den afgjorda förkärleken för släta marken är
icke svår att finna: nattskärran ställer särskilda anspråk på den gren, på hvilken hon
vill slå sig ned, och fordrar en i hvarje hänseende beqväm hviloplats. Ingen enda
fogel af nattskärrornas slägte sätter sig i likhet med andra foglar tvärs öfver en qvist,
utan alltid långs den samma, så att gren och kropp få samma rigtning och den senare
hvilar på den förra. Endast då en nattskärra uppskrämmes ur sin djupaste sömn och
begifver sig till ett träd, nedsätter hon sig på en qvist på samma sätt som andra
foglar, men ett sådant sätt att sitta är så motbjudande för henne, att hon så snart
som möjligt uppsöker en ny, beqvämare plats. Mellan tårnas tandade klor och de
inåt stälda baktårna göra det för henne möjligt att säkert qvarhålla sig i detta läge,
men det fordras likväl en temligen grof, på ett ställe q vistfri och i viss grad skroflig
eller klufven gren för att fogeln skall finna sin hviloplats beqväm. Lika gerna som
en dylik gren väljer nattskärran en större, platt sten till hvilo- och sofplats. På en
sådan sten, som f Or att uppfylla alla önskningar stundom måste besinnas af solen,
anträffas nattskärrorna oftast. I Afrika och sannolikt i alla andra heta länder
undvika nattskärrorna solen lika mycket sorn de hos oss uppsöka henne och draga sig
der alltid undan för att sofva i närheten af en stam eller buske. Under sömnen
tillsluter nattskärran helt och hållet de stora ögonen; hennes fina hörsel synes likväl i
rattan tid varsko henne för hvarje annalkande fara. Då blickar hon upp liksom
ugglorna med knappt öppnade ögonlock för att finna orsaken till sin skrämsel och flyger
antingen bort eller trycker sig ännu fastare och plattare ned på marken, i förlitande
på sin fjäderbeklädnads likhet med en gammal barkbit eller sjelfva marken. -
Flygten är mj^cket olika allt efter tiden på dygnet och den lif akti gliet, som fogeln
visar för tillfället. Om dagen synes hon flaxande, osäker, i viss mån ovig och utan
styrsel; man skulle tro henne vara ett af vinden plötsligt upplyft lätt föremål, som af
luftdraget föres vidare och slutligen åter faller till marken. Men helt annorlunda är
flygten om natten. Sedan aftonrodnaden förbleknat i Vestern, börjar nattskärrau sin
jagt. Redan förut har hon blifvit vaken och hela minuter sysslat med att ordna sina
fjädrar, tittat sig omkring än åt ett, än åt ett annat håll och stryker nu med en
hastig, qvick, glidande flygt fram öfver föga skogbeväxta eller alldeles Öppna sträckor.
Vid särskilda tillfällen håller sig nattskärran äfven flaxande längre tid öfver ett och.
samma ställe; då har något särskildt väckt hennes uppmärksamhet. Så fortsätter hon
till dess mörkret helt och hållet inbrutit och gör slut på jagten. Som fogeln sväljer
jemförelsevis stora bitar, t. ex. majbaggar och stora tor dy flår samt nattfjärilar i
dussintal, är hans mage fyld på kortaste tid och en längre jagt således onödig. Under
matsmältningen sitter nu fogeln någon tid stilla på en gren, men så snart de
lefvande slukade och icke så lätt dödade skalbaggarne slutligen omkommit i hans mage
och lemnat rum för ytterligare föda, börjar han ett nytt jagttåg och så fortsätter
han omvexlande hela natten, om denna icke är allt för mörk och stormig. Lifligast
flyga nattskärrorna under de tidiga morgon- samt under aftontimmame, men under
den egentliga midnatten såg eller hörde jag ingenting af dem, icke ens under eqvatorial-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free