- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
321

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DUFVOR. 321

utsträckas sällan långt, våra europeiska arter t. ex. flytta på sin höjd öfver till norra
Afrika, men stanna merendels redan i södra Europa.

Sin föda hemta dufvorna nästan uteslutande ur växtriket. I några arters kräfva
har man anträffat små snäckor, maskar och larver; man vet äfven, att de äta sina
egna löss, men den andel af deras föda, som lemnas af djurriket, är alltid obetydlig.
Frön och rotknölar af de mest olika slag utgöra flertalets näring; medlemmarne af
vissa familjer och underfamiljer nära sig af bär och skogsfrukter. Födan af- eller
upplockas helt enkelt, erhålles mera sällan genom sönderhackande af skidorna eller
andra ansträngningar och uppkrafsas ännu mera sällan med fötterna, uppgräfves i
så fall snarare med näbben. Lika litet styckas de funna näringsmedlen innan de
svärjas. Många arter älska salthaltig jord och uppträda derför regelbundet på ställen
der de finna sådan, enligt Snells iakttagelser hufvudsakligen under den tid de hafva
ungar. De arter, som lefva af hårda korn, plocka till matsmältningens befordrande
små qvarzbitar och andra hårda kroppar, hvarjemte honorna äfven äta kalk, då de
.skola till att lägga ägg. De behöfva mycket vatten, icke allenast för att släcka sin
törst, utan emedan detta äfven måste tjena till att uppmjuka de hårda kornen.

Så vidt vi hittills veta, rufva alla dufvor mer än en gång årligen. Boet
an-lägges på olika sätt, i trädens och buskarnes grenar, högt eller lågt öfver marken,
i klipphålor och ihåliga träd eller på stubbar, sällan på släta marken. Det bildar
en ömklig byggnad af några få torra risqvistar, som helt oordentligt blifvit lagrade
på hvar andra och ofta ligga så löst, att man ej förstår huru de kunna stå emot
väder och vind. Kullen utgöres af 2 hvita ägg. Under parningstiden friar
duf-hannen ifrigt efter honans ynnest, kurrar, kuttrar, qvider, skrattar, vrålar, bockar
och bugar sig, vrider och vänder sig, springer fram och åter med sällsamma rörelser,
flyger upp med ett klatschaiide buller och sänker sig åter sakta, kysses med sin maka,
plockar vid tillfälle lössen af henne och visar öfver hufvud genom alla tecken och
åthäfvor huru upphetsad han är. Båda föräldrarne taga del i rufningen, men hannen
ingalunda utan knot, emedan stillasittandet tyckes vara honom i högsta grad
obehagligt och förhatligt. Honan rufvar derför hela dagen med undantag af
middagstim-marne, då hon aflöses af hannen. Efter en tid af 14 till 20 dagar utkläckas ungarne,
små, hjelplösa, blinda, sparsamt med gult f jun beklädda varelser, hvilka stanna i boet
till dess de blifvit fullkomligt flygfärdiga. Till en början matas eller snarare stoppas
de med det ostartade ämne, som afsöndras från krätvans väggar, senare med
upp-svälda, slutligen med hårda frön. Deras vidare utveckling efter utflygteii tager föga
tid i anspråk, ty de flesta arterna äro redan efter första lefnadsåret färdiga titt
fortplanta sig. - Alla dufvor, eller åtminstone de, som lefva hos oss, kunna betecknas
såsom nyttiga foglar. Snell har genom sorgfälliga och mödosamma iakttagelser
öfvertygat sig om, att de visserligen plocka upp enstaka sädeskorn, hvilka äfven dem
förutan skulle förderfvas, men i allmänhet nästan uteslutande lifnära sig af fröna af
de många för landtmannen så förderfliga ogräsen och derigenom göra en rent af
oberäknelig nytta.

Familjen Drontlika (Dididce), En dufva, som i hög grad ådragit sig
forskar-11 es uppmärksamhet, afviker genom byggnaden af sin näbb betydligt från alla kända
dufarter. Hon har nemligen starkt t ändade näbbkanter, hvilka gifvit henne hennes
namn, Tanddufvan. Sin största betydelse eger hon dock derigenom, att hon är den
enda ännu lefvande medlemmen af en familj, som haft sin egendomliga typ i den
utdöda Dronten (Diäus ineptus). Familjens karakterer ligga i den stora, tjocka

Brehm, Foglarnes lif. 2:a uppl. 21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free