- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
434

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434 DAGKOFFOGLAR.

ansätter gamarne, torde de då och då äfven angripa lefvande djur, i synnerhet sjuka
nötkreatur, men alla arterna föredraga likväl, som det tyckes, as eller åtminstone
ben framför hvarje annan föda. Högst åtrå de åsen efter däggdjur, men derför
försmå de icke as af foglar, amfibier och fiskar. De smärre arterna äro förnöjsammare
än de större. Några tyckas länge kunna reda sig utan tillgång till as; de nära sig
då af ben, andra åter lefva hufvudsakligen af menniskans eller djurens spillning och
jaga derjemte insekter eller små, tafatta ryggradsdjur. - Efter slutad måltid aflägsna
sig gamarne ogerna långt från sin taffel, utan qvarstanna i stället hela timmar i
valplatsens närhet och afvakta matsmältningens begynnelse. En god tid senare
begifva de sig till vatten för att dricka och qvarstanna äfven här flera timmar. De dricka
mycket och bada mycket ofta. Också finnes knappt en fogel, som är mera i behof
af att göra detta än gamarne, ty då de slutat sin måltid, äro de stela af smuts och
Orenlighet, och i sjainerhet äro de Kinghalsade ofta öfver allt nedblodade. Har äfven
rengöringen blifvit lyckligt fulländad, så tillbringa de gerna ännu några timmar i
det mest tröga lugn, sätta sig dervid antingen på tarserna och utbreda stjerten för
att låta solen genomvärma sig, eller ock nedlägga de sig alldeles platt på sanden.
Först under eftermiddagstimmarne äntrades återvägen till sofplatserna. Natten
tillbringa de antingen i träd eller på branta klipputsprång, helst på klippkanter, som
hvarken från ofvan eller nedifrån äro tillgängliga. - Flygten inledes af några hastigt
på hvar andra följande och temligen höga skutt, hvarefter följa flera, temligen
långsamma slag af de breda vingarne. Men så snart foglarne en gång uppnått en viss
höjd, röra de sig framåt nästan utan vingslag, i det de genom flygverktygens olika
inställning sänka sig nedåt i något skef rigtning eller ock låta på nytt höja sig af
den mot dem strömmande vinden. På detta sätt lyfta de sig i skruflinier, efter
utseendet utan all ansträngning, upp till de ofantliga höjder, hvari de flyga, då de
vilja tillryggalägga en längre sträcka. Oaktadt denna vingarnes skenbara orörlighet
är flygten ofantligt snabb och lidande. - Gamarne häcka innan våren börjar i deras
olika hemländer, således i Europa under årets första månader. Ejdast de arter, som
förekomma sällan, häcka för sig sjelfva, alla de öfriga bilda kolonier. De utvälja en
passande klippvägg eller en lämplig skog, och här upptages hvarje lämplig plats.
Några arter bygga sitt bo endast på klippor, andra endast i träd, andra slutligen
på släta marken. De flesta tåla inom sina kolonier helt och hållet olikartade foglar,
t. ex. storkar, utan att på något sätt ofreda dem. Sjelfva boet är, om det står i ett
träd, en väldig b}^gguad, som på det hela motsvarar andra roffogelbon. Armstjocka
påkar bilda underlaget, smärre grenar och ris mellanbyggnaden, smala qvistar och fina
rötter, hvilka ofta blandas med djurhår och regelbundet beklädas med sådant, utgöra
sjelfva fördjupningen i boet. Står nästet deremot på bottnen af en klipphåla eller
på ett klipputsprång, så kan det knappt kallas ett bo. Det behöfver ej sägas, att
gamarne för häckningen uppsöka så otillgängliga klippväggar eller träd som
möjligt. Der de känna sig fullkomligt säkra, är detta emellertid icke fallet: i det inre
Afrika bygga många arter utan betänkande i lägre träd, som lätt kunna bestigas
och hvilka inan rigtigare kunde kalla höga buskar. Kullen innehåller ett eller två
ägg, som sannolikt omvexlande rufvas af båda könen; om somliga arter vet jag detta
med säkerhet.

Familjen Skägg-gamlika (Gypaetidce). De ädlaste bland gamarne äro
Skägg-gamarne (GypaStus), hvilka icke allenast från medlemmarne af sin egen grupp utan
äfven från roffoglarne i allmänhet så väsentligt utmärka sig genom sin ovanligt
långsträckta kroppsbyggnad, att de betraktas såsom representanter för en egen familj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free