- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
435

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKÄGG-GAMAR,

435

Den långa stjerten innehåller 14 fjädrar, är graderad eller viggforaiig, näbben stor
och lång, öfvernäbben vid roten sadelformigt inbugtad, mot spetsen uppdrifven och
nedböjd i en skarp hake, i kanten utan tänder. Foten är kort och jemförelsevis svag,
tårna medellånga och mycket svaga, väpnade med starka men föga krökta och
temligen slöa klor. Tammens klo är lika stor som innertåns. Fjäderdrägten är riklig,
sammansatt af stora fjädrar. Näbbroten omgifves af framåt rigtade borstknippen,
hvilka täcka vaxhuden och äfven till en del inhölja undernäbben. Hufvudet beklädes
af dän- och borstlika, korta, halsen deremot af långa fjädrar. Den öfriga befjädringen
är mera åtliggande, den förlänges i synnerhet på benen betydligt och betäcker
tarsen ända ned emot tårna.

Ska gg-gam en (Gypaetus larbatus, fig. 179) är enligt min egen mätning af
spanska exemplar l till 1,15 in. lång, hvaraf stjertens längd upptager 48 till 55 cm.
De förra måtten gälla för hannen, de senare för honan, men båda torde, såsom hos
alla stora foglar, icke obetydligt vexla. Den gamla fogelns fjäderdrägt är på panna,
hjessa och hufvudets sidor gulaktigt hvit, streckad och fläckig af svart genom de
borstlika fjädrarna af denna färg, på bakhufvudet och baksidan af halsen vackert rostgul,
på ryggen, öfvergumpen, öfra vingtäckfjädrarna och öfre stjerttäckarne svart med
hvitaktiga spolar och ljusare infattning kring spelarne, med gulaktiga näckar i spetsen
af fjädrarna på främre delen af ryggsidan. Vingar och stjertfjädrar äro svarta, på
inre fanet askgrå, skaften hvitaktiga. Hela undre kroppen är bjert rostgul, på
fram-halsens fjädrar mörkast, på sidorna af bröstets öfre del och på benen tecknad med
enstaka bruna sidonäckar. Öfver bröstet löper en krans af h vitgula, svartfläckiga
fjädrar. Från näbbroten genom ögat drager sig en svart tygelstrimma, som på
bakhufvudet böjer sig, men icke förenar sig med strimman från andra sidan, således
endast bildar en ofullständig krans. Ögat är silfverhvitt. - Skägg-gamen är vidt
utbredd. I Europa bebor han Schweiz’ alper och Siebenbiirgens höga bergstrakter,
mera enstaka förekommer han äfven på Balkan och Pyrenéerna äfvensom på alla
högre berg på Europas tre södra halföar och slutligen i Kaukasus. I Asien är han
utbredd öfver samtliga högre bergsträckor från Altai till Kinas gränsberg och
mellersta bergskedjor och går söder ut till Sinai, södra Arabiens berg och Himalaya.
I Afrika inskränkes hans vistelseområde till verldsdelens norra rand, särskildt till
Atlas och Djebel Ataka jemte kringliggande trakter. - Mer än hvarje annan
gamart, kondoren må hända undantagen, måste skägg-gamen betraktas såsom den högsta
bergsregionens invånare. Dock får detta påstående endast förstås sålunda, att han
visserligen älskar höjden, men derför icke skyr de lägre belägna trakterna. Han är
alldeles likgiltig för storm och oväder, is och snö, men äfven värmen i sydligare
bergsdalar tyckes icke bekomma honom något, så mycket mindre som vid hans
frambrusande i rymden till och med den varma luften måste flägta svalka till honom
och han alltid efter behag kan undgå qvalmet och bada sitt bröst i de kalla
höjdernas rena eter. Då han utan fara från menniskornas sida och utan besvär finner sin
föda, slår han sig äfven ned i bergens lägre trakter; eljest lemnar han vanligen icke
de högsta bergstopparne, som öfverdragas af jöklar och omlagras af snö. I Spanien
är han i alla högre bergstrakter en ingalunda ovanlig företeelse och bygger sitt bo
på en höjd af 200 till 300 meter. Det samma gäller for Persien. I Schweiz åter
håller han sig så länge som möjligt i bergens högsta och o tillgängligaste delar.
Enligt mina iakttagelser förekommer han ej i större flockar; merendels har jag endast
sett enstaka exemplar eller par och aldrig flera än 5 till sammans på en gång.
Hvarje par bebor ett område af många qvadratkilometer, hvilket det dagligen med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free