- Project Runeberg -  Djurens lif / Foglarnes lif /
445

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÅS a A MAR, KAMGAMAR. 445

döende djur; araberne beskylla dem för dylika dåd, och äfven herdarne i de
sydungerska bergen påstå det samma. - Enligt min broders meddelanden infaller
»gås-gamarnes parningstid i Spanien i sista hälften af februari eller i början af mars.
Boet inrättas vanligen i en klipphåla eller åtminstone under en öfverhängande
klippa och består af ett lågt lager icke synnerligen grofva risqvistar. I detta näste
lägger honan ett hvitt, tjockskali gt agg af ett gåsäggs storlek, hvilket hon
gemensamt med hannen räfvar, så att hannen öfvertager detta bestyr vanligen under
förmiddags- och de första eftermiddagstimmarne, hvaremot honan stannar hela den öfriga
delen af dagen i boet. På en passande häckningsplats finner inan alltid flera bon
på ett afstånd af omkring hundra till tvåhundra steg från hvar andra. Det bör
anmärka?, att det rufvande sällskapet på sådana klippväggar ingalunda uteslutande
utgöres af gåsgamar, utan de tåla helt lugnt att äfven skägg-gamen och hökörnen, jaT
till och med den svarta storken bygga och bo bredvid deras näste. De sitta
temligen hårdt på äggen, komma först efter högljudt ropande fram ur hålorna, stanna
vid deras kant för att nyfiket efterforska orsaken till bullret, men trippa äfven till
baka till nästet, om den ropande väl gömt sig, och lemna detta vanligen först då
de öfvertygat sig om den hotande faran. Jag vet icke huru många dagar fordras
till äggets kläckning, men mot slutet af mars hafva redan enstaka ungar lemnat
äggen. Det är betecknaude för dessa foglar, som aldrig utbreda vällukter omkring
.sig, att icke allenast den nykläckta ungen, utan äfven den som håller på att utveckla
sig i ägget, ja, till och med dettas gula och hvita starkt lukta mysk. För att blåsa
ur ett sådant ägg fordras i sanning hela sinneslugnet hos en entusiastisk
naturforskare, och till och med en sådan, måste våldsamt bekämpa det eckel, som fattar
honom. Tack vare riklig föda tillväxer ungen hastigt, men behöfver likväl tre
månader för att bli flygfärdig». - Endast undantagsvis blir en gåsgam tam. »Man
säger icke för mycket», menar min broder, »då inan påstår, att han alltid förblir
farlig till en viss grad. Endast en enda oiiug liar jag på gården till ett värdshus i

ö O CJ O U O J. O

"Bayonne sett en verkligt tam gåsgam. Han var visserligen fängslad med en lång
kedja och hindrades af denna i väsentlig mån i sina rörelser. På sin vårdares
kallelse flög han ned från sin stång, närmade sig förtroligt intill mannen och tålde till
och med att denne tog honom mellan sina ben och strök hans hufvud, hals och rygg.
Med hundarne i värdshuset lefde han. äfven i största endrägt.» I Egypten fångas
gasgamar icke sällan, emedan man använder fjädrarna på mångfaldigt sätt. I
synnerhet brukas vin g- och stjertpennor till hvarjehanda prydnader och husgerådssaker.
På Kreta och i Arabien säljas skinnen till buntmakare, som garfva clem och deraf
bereda ett omtyckt pelsverk.

Familjen Korpgamlika (C ät h ar ti dec) bildas af gamar från de varma delarne
af Amerika. Liksom de närmast föregående hafva dessa gamar hela hufvudet och
en god del af halsen blottade på fjädrar; men här äro baktån och dess klo mindre,
och stjertens 12 pennor slitas ej såsom hos medlemmarne af föregående familj. Det
mest utmärkande kännetecknet för nya verldens gamar utgöres af de genomgående,
äggformiga näsborrarne.

Såsom familjens förnämsta medlemmar betrakta vi Kamgamarne
(Sarcorham-2) h u s) j hvilka igenkännas på den jemförelsevis långsträckta kroppen och den långa,
rundade, på sidorna sammantryckta näbben med stark hake, hvilken hos hannen vid
roten prydes med en hög kam, i kindtrakteii åter af hudflikar. Andra kännetecken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/foglarne/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free