Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTTÄRNOR. SMÅTÄRNOR. TÄRNOR. 685
Småtärnor (Sternula) hafva likaledes en grundt klufven stjert och djupt
ur-ringade simhinnor; men deras näbb 4är jemförelsevis stark och kort. Den i södra
Sverige (Skåne, Halland, Oland, Gotland) förekommande Småtärnan (Sternula
mi-nuta), af vanlig tärnefärg, har vaxgul, i spetsen svart näbb och lergula fötter.
Hennes kroppslängd är omkring 22 cm., hvaraf stjerten upptager 8 cm. -
Utbredningskretsen för denna familjens minsta art sträcker sig öfver fyra verldsdelar, Asien,
Europa, Afrika och Amerika. Äfven hoii bebor hufvudsakligen sötvatteusamlingar, i
synnerhet större strömmar, utan att likväl helt och hållet undvika hafskusterna. -
»Småtärnan», säger Naumann, »gifver i skönhet icke efter för någon annan art af
familjen. Mötas två af dessa muntra foglar, uttrycka de sin glädje genom höga skrik.
Snart tillkommer en tredje, så en fjerde; skriket tilltager, tonerna följa hvar andra
hastigare, och nu börja de retas med hvar andra, hvarjemte de utföra de vackraste
svängningar. Sådana scener af glädje och öfvermod upprepas dagligen flera gånger
på ställen, der de äro talrika. De göra sig härigenom mycket bemärkta och
behagliga till och med för personer, hvilka eljest icke pläga akta på dylika företeelser.
Deras lekar och skämt tyckas sällan urarta till verklig strid; åtminstone stannar denna
vid en kort uppbrusning och är snart förbi. Vid allt sitt görande och låtande
förlorar den listiga småtärnan icke menniskan ur sigte och upphör med sitt misstroende
endast der hon får se menniskor ofta och i större antal, men af dem icke förföljes.»
- Småfisk af allehanda slag bildar hennes byte, men derjemte fångar hon äfven
insekter och deras larver eller i hafvet små kräftor m. m. Till häckningsplatser utser
hon af menniskor foga besökta, med kiselsand betäckta ställen vid hafskusten i
närheten af flodmynningarna eller lika beskaffade bankar och öar i strömmarne.
Hennes bon, som stå på något afstånd från hvarandra, äro helt enkelt fördjupningar i
sanden. I dessa läggas på bara marken 2 till 3 ägg, som rufvas ömsevis af båda
föräldrarne under 14 till 15 dagar, men under varma dagar knappt en qvarts timmes
tid åt gången.
Tärnor. De egentliga tärnorna (St er n a) äro väl att räkna bland de mest
bekanta sjöfoglar i vår fauna, i främsta rummet kännetecknade genom sina låga ben
och sin djupt klufna stjert, men dessutom med en för hela slägtet temligen
öfverensstämmande färgteckning: svart kalott, askblå rygg samt hvit undersida och stjert;
bröst och buk dock hos våra tärnor med eii askblå färg, ehuru alltid ljusare än
ryggens. De båda arter nian urskilt hos oss: Fisktärnan (Sterna hirundo) och
Silfver-t är n au (Sterna par adisea), skilja sig hufvudsakligast genom den sistnämndas längre
stjert, som skjuter betydligt utanför spetsarne af de hoplagda vingarne, och kortare
mellanfötter, ungefär lika långa som yttertån utan klo. Näbben, som från
pann-skelet räknadt är kortare än öfriga delen af hufvudet, är hos silfvertärnan helt röd,
hos fisktärnan är dess spets svart. Första vingpennan har hos båda ett mörkgrått
streck på innerfanet långs skaftet, men detta är betydligt bredare hos fisktärnan än
hos silfvertärnan. Vid Skandinaviens kuster och dess insjöar är fisktärnan den
allmännaste. Silfvertärnan har sitt hemvist i Östersjön och höga norden; vid
Spetsbergen är hon en af de allmännaste och lifligaste foglar. Kroppslängden stiger hos
båda till omkring 40 cm., men häraf upptages af de långa sidofjädrarna i stjerten
hos fisktärnan en längd af omkring 16 cm., hos silfvertärnan af 18 till 19 cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
