Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKAR I ALLMÄNHET.
23$
och som är den antagligaste förklaringsgrunden till fiskarnes mången gång iakttagna
förmåga att på afstånd förnimma obetydliga förändringar i vattnet, hvilka ej med
syn eller hörsel kunnat uppfattas. - Fiskarne hafva äfven förstånd, ehuru visserligen
i mycket ringa mått. De kunna skilja sin fiende från oskadliga varelser, vänja sig
vid sin vårdare, vid en viss mattid, vid ljudet af en klocka, som kallar dem, då de
skola fodras, förstå att med skicklighet utvälja lämpliga platser, som lofva dem föda,,
lägga sig äfven härstädes på lur för att öfverlista sitt byte, lära sig öfvervinna hinder
och undandraga sig faror, ingå en mer eller mindre innerlig förbindelse med sina
likar, jaga gemensamt och understödja hvar andra härvid, visa slutligen, åtminstone
till någon del, en viss omsorg, tillgifvenhet och kärlek till sin afkomma, kort sagdt,
ådagalägga en andlig verksamhet. Att uppfatta denna från vår ståndpunkt och rätt
bedöma den samma är svårt, om icke alldeles omöjligt, redan af det skäl, att de
flesta fiskar undandraga sig vår iakttagelse och att vi alldeles icke hafva pröfvat de
förmögenheter, som finnas hos dem, hvilka vi kunna iakttaga, i sådan mån som är
nödvändig för att kunna bilda oss ett omdöme om clem. - Fiskarnes egentliga
hemvist är hafvet ända från höga norden till eqvatorn, verldshafvet och alla dess
förgreningar och utbugtningar, hvad namn de än må hafva. Dermed är det icke meningen
att säga, att jordens sötvattenssamlingar sakna fiskar, men det antal arter och
individer, som här lefva, kan knappt jemföras med hafvets rikedom. Fiskarnes artantal
i hafvet i jemförelse med deras artantal i sötvattnen motsvarar verkligen hafvets
storlek och vattenmängd i jemförelse med sötvattenssamlingarna och vattendragen.
Det finnes ytterst få vattendrag, i hvilka man icke träffar fiskar. Somliga fiskar
föredraga de öfre vattenlagren, andra uppehålla sig deremot i de understa lagren och
lefva här under trycket af en vattenpelare, hvars vigt vi visserligen kunna beräkna
men knappt föreställa oss. Äfven de högre breddgraderna sätta intet hinder for
fiskarnes utbredning. Visserligen äro de heta och tempererade luftstreckens haf
rikare på fiskar än de båda kalla zonernas, men äfven i dessa senare bo oberäkneliga
massor och äfven här upplifva de hafvets alla delar i oändlig mängd. Däggdjurens,
foglarnes, kräldjurens och arnfibieruas skaror kan man i de flesta fall beräkna, men
för fiskarnes massor sakna vi hvarje måttstock, alldenstund vi icke af hvad vi se
våga-sluta till hvad som är förborgadt för våra blickar. - I allmänhet är fiskarnes lif
vida enklare och enformigare än de öfriga ryggradsdjurens. Den verksamhet, som
deras Ii f näring tager i anspråk, öfverväger otvifvelaktigt all annan. Ät denna
verksamhet egna fiskarne allra största delen af sin lefnad. Om ett regelbundet dagens
förlopp kan man icke tala hos dem, ehuru man måste erkänna, att de äro verksamma
på vissa tider och egna andra åt h vilan eller, i likhet med andra ryggradsdjur, jaga
och sofva. Den förra sysselsättningen tager vanligen mera tid i anspråk än den
senare: så länge fisken simmar omkring, så länge jagar han äfven. De flesta fiskar
äro nattdjur, men icke få äro utpreglade dagdjur. - Nästan alla fiskar äro rofdjur,,
nästan alla äro ifriga och dugtiga röfvare. Icke få arter förtära visserligen äfven?
växtämnen, men knappt en enda art lifnär sig uteslutande af dylika. De svagaste
arterna afplocka små blötdjur från vattenväxterna eller uppgräfva allehanda småkryp^
d. v. s. de mest olikartade ryggradslösa djur ur gytjan. De starkare samla och plocka
snäckor och musslor; alla de öfriga röfva i ordets vanliga betydelse, om icke andra
fiskar, åtminstone rörliga, ryggradslösa djur. De utöfva den starkares rätt utan
hänsyn: den lilla slukar den ännu mindre, den större slukar den lilla och slukas sjelf
af den stora. I allmänhet skonar ingen roffisk ens sin egen afkomma. Många fiskar
äro pansarklädda och så fruktansvärdt väpnade, att det är farligt for menniskan att;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
