Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFSBBAXNAR.
257
på nytt, bilda grupper och fördela sig derefter såsom förut. - Med undantag må
hända af några arter lifnära sig alla bekanta fenfjälliga fiskar af andra djur, de flesta
sannolikt af lågt stående hafsdjur, såsom små medusor, qvabbor, hafsrosor, koralldjur
o, s. v., hvaremot deras jagt hufvudsakligen gäller insekter på de ställen, der den af
dem så mycket omtyckta kusten är beväxt af skog. De simma, såsom Heuglin sagt
mig, kring korallstammarne på samma sätt som löfsångarne kriugfladdra träden på
land. I skaror stanna de några ögonblick stilla framför ett förgrenadt korallträd,
skjuta derpå plötsligt ryckvis framåt, borra eller bita i de små blomdjuren och ila,
allesammans liksom lifvade af en och samma tanke, med blixtens snabbhet till ett
annat ställe för att här på nytt börja samma lek, samma jagt. Annorlunda bete sig
de arter, som icke lefva mellan korallerna, exempelvis sprutfisken. Denne har genom
det sätt, hvarpå han förvärfvar sig sin näring, länge njutit ett visst rykte, d. v. s.
ådragit sig befolkningens uppmärksamhet och tillvunnit sig dess välvilja i så hög
grad, att han i sitt hemland upptagits till husdjur. Så snart sprutfisken ser eft fluga
eller annan insekt sitta på en öfver vattnet hängande planta, närmar han sig på ett
afstånd af l till 1l/z meter och sprutar häftigt ur sin rörformiga näbb några
vattendroppar med sådan säkerhet på sitt byte, att han sällan förfelar det. I sprutfiskens
magsäck har man funnit små, med gråsuggorna beslägtade kräftdjur i massor. Dessa
och insekter tyckas sålunda för sprutfiskarne vara den naturliga föda, som de
föredraga framför hvarje annan.
Familjen Hafsbraxnar (Sparidce).
Hafsbraxnar kallar man eii artrik familj af hafsfiskar, hvilka hafva följande
kännetecken. Kroppen är långlagd, från sidorna starkt sammantryckt, naken på nos
och på käkar, men för öfrigt beklädd med temligen stora, i bakre kanten tandade
fjäll, hvilkas tillväxtstrimmor sträcka sig i sned linie mot öfre och undre kanten. I
gällockets kant finnes endast en fjällartad, merendels trubbig tand. Blott en
rygg-fena finnes, hvilken höjer sig ur en fåra; bröstfenan är spetsig, stjertfenan klufven.
Gälstrålarnes antal utgör vanligen 6, stundom 5. Käkarne hafva borsttänder, eller
skarpa, spetsiga kägel- och fångtänder, eller trubbiga runda maltänder, eller äfven
breda framtänder, som likna däggdjurs. Gom- och plogben sakna tänder. -
Hafs-braxnarne utbreda sig i nästan alla haf, och inånga arter uppträda här och der i
mycket stort antal. De lifnära sig af mussel- eller kräftdjur eller af hafsväxter;
några arter förfölja väl äfven små fiskar.
Rödbraxnarne (Pagellus) utmärkas genom sina kardlikt stälda framtänder och
de i två eller flera rader stående små knöllika baktänderna. - Af detta slägte träffas
Fläckpagellen (Pagellus centrodontus) utanför Norge samt en och annan gång vid
Sveriges vestkust ända ned till Sundet. Denna art är på ryggen gråbrun med dragning
i rödaktigt. Hufvudet är mörkbrunt, sidorna silfvergrå, i början af sidolinien
tecknade med en eller flera svartbruna fläckar. Fläckpagellen, soni når en kroppslängd
af omkring J/2 m«i är en i Medelhafvet mycket vanlig fisk, men förekommer
regelbundet äfven vid de vest- och nordfranska, holländska, britiska och jutländska
kusterna. »På Englands vestkust», säger Couch, »ser man denna hafsbraxen under
hela året, talrikast dock på sommaren och hösten, alldenstund han vid den kalla
årstidens inträde drager sig till baka mot djupet. Rommen aflägges vid vinterns början
Brehm, De kallblodiga ryggradsdjurens lif. 2:a uppl. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
