Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
LEDDJUR. INSEKTER. SKALBAGGAE.
Praktbaggar (Buprestidae). - Med dessa börjar den grupp af familjer, som
af äldre författare kallades Såghornade (Serricornia), emedan antennerna ej äro
klubblika i spetsen, utan sågade eller trådlika. Praktbaggarne lefva så väl i
larv-soin imagotillståndet såsom guldbaggarne : under det förra i ved, under det senare på
blommor och buskar. I det yttre skilja de sig
dock väsentligt från dem och likna mest
knapparne. Kroppen är nemligen långsträckt,
vanligen något plattad, bakåt tillspetsad och
utmärkt genom lysande färger. Pannspröten ära
Il-ledade, sågade eller kammade; hufvudet litet;
frambröstet baktill försedt med ett utskott, som
lägger sig i en fördjupning på mellanbröstet,
alldeles såsom hos knapparne. De sola sig gerna
på trädstammar eller ännu hellre på stockar och
vedupplag, och då man nalkas dem, släppa de
gig antingen ned, såsom vore de döda, eller taga,
hastigt till flygten. Larverna, som äro föga
kända, lefva under trädens bark, der de borra sig grunda, ellipsoidiska gångar. I
sitt lefnadssätt och genom frånvaro af ben likna de timmermänslarverna. Antalet
kända arter uppgår- till o - 4000, som hufvudsakligen härstamma från varmare
luftstreck.
Bitprestis mariana (fig. 102); den största af Sveriges arter, är metallbrun,
hvit-pudrad, 26 - 30 min. lång och förekommer, ehuru sällsynt, i barrskogar. Täckvingarne
af den dubbelt större metallgröna Euchroma yiyantea från Sydamerika användas af
indianerne till halssmycken.
Den helt lilla, starkt glänsande, trekantiga och platta Tractiys minuta träffas
ej sällan på vide och hassel och är egendomlig, emedan larven ej lefver i ved utan
i bladens mjukare delar.
Fig. 102. Buprestis mariana med larv.
Nät. st.
Knäppare (Elateridae). - Medlemmarne af denna familj utmärka sig genom
en egendomlig förmåga, som gifvit dem deras namn. Då de nemligen, i följd af sina
korta ben, förgäfves skulle söka att vända sig om, i fall de kommit på rygg, har
naturen gifvit dem ett annat hjelpmedel; de förmå att hastigt kasta sig upp och
vända sig i luften, så att de komma ned på benen. Härför ega de en synnerlig
rörlighet mellan halsskölden och andra mellankroppsringen samt ett bakåt rigtadt
utskott på frambröstet och en grop i framkanten af mellanbröstet; då nu taggen, som
hvilar på gropens kant, häftigt och med ett knäppande ljud drifves ned i gropen, kastas
hela kroppen till följd af stöten upp i luften, vänder sig der och kommer vanligen ned
på fötterna. Skulle försöket af någon anledning misslyckas, upprepas det, tills
ändamålet är vunnet. De flesta knappare uppehålla sig på blommor eller blad och flyga
omkring, då solen skiner; andra hålla sig under trädens bark, under stenar eller i de
öfversta jordlagren och visa sig sällan framme om dagen. Då en fara hotar, draga
de flesta in benen och falla ned, såsom vore de döda. - De med en stark, hornartad
hud beklädda, glatta larverna (»trådmaskarne») uppehålla sig i jorden eller i rutten
ved och äro mycket lätta att igenkänna från alla andra skalbaggslarver. De hafva
6 ben, äro gula eller gulbruna till färgen och förtära växtrötter samt andra ämnen
ur både växt- och djurriket. Vid beröring låtsa de sig styfva som pinnar. - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
