Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det enda namnet.
Åter har ett år gått, och vi stå färdiga
att börja ett annat. Huru är det,
då vi kasta blicken tillbaka öfver det
svunna året? O, jag fruktar att vi
finna, hvar och en, försummade pligter,
förspillda tillfällen att göra godt, synd och brist
öfver allt, och att för oss endast återstår att
i Jesu namn bedja om förlåtelse.
Och då vi blicka fram mot det
kommande året, detta år, om hvilket vi
ingenting veta, skola vi icke äfven börja det i
Jesu namn? Detta namn innesluter härliga
löftesord, och för dem som tro på
detsamma och som börja och fortsätta sitt år i
det namnet, betyder det icke mycket, om
de kommande dagarne skola medföra
svårigheter af många slag, ty de hafva
trygghet och ro, frid och lycka i det välsignade
Jesusnamnet.
Tron på Jesu namn ger makt att blifva
Guds barn (Joh. 1: 12). Åkallande af Jesu
namn ger frälsning; syndernas förlåtelse
vinna vi ock för hans namns skull. Ja,
allt hvad vi behöfva för att lefva ett
heligt lif och dö en salig död vinna vi i detta
enda namn. Det är en säker tillflykt
undan alla frestelser, en öppen fristad mot
alla vår själs fiender. I det namnet skola
vi hemta tålamod, kärlek och uthållighet
för hvarje dag, och till slut vinna den sista
segren.
Låtom oss då börja vårt nya år i Jesu
namn, glada, och frimodiga i vissheten, att
hvar och en ibland oss får i det namnet
framgå till nådens tron för att få
barmhertighet och finna nåd till hjelp i rätt tid!
Än ett år.
Än ett år, en löftets morgonrodnad
Helsar oss på nytt med nåd och frid.
Än ett år med skötet fullt af gåfvor
Af din hand, vår Gud och fader blid.
Än ett år — o, må vi rätt besinna
Hvad för oss det ordet innebär:
Än ett år att lära känna Jesus,
Än ett år att tjena honom här!
Än ett år för vandringen i ljuset,
Under Andens trogna vård och tukt!
Än ett år, hvarunder Herren söker
På sitt vinträd tåligt efter frukt.
Än ett år — ja, må det för oss alla
Bli ett Herrens nådefulla år,
Och må under himlens dagg och solsken
Rika skördar blomstra i dess spår!
Än ett år — dock kanske att du kommer,
Käre Herre, förrän vi det tro,
Bjudande åt unga som åt gamla
I ditt rike full och ostörd ro.
Hur du vill — blott hjelp mig alla dagar
Att för dig i trons förbidan stå,
Och i första eller sista väkten
Med min tända lampa mot dig gå!
Sjelf för allt du måste trofast sörja,
För hvar dag din nåd skall räcka till,
I ditt namn allena vill jag hörja,
I ditt namn jag saligt sluta vill.
Från Afrika.
En vän i Upsala har meddelat
nedanstående bref och ehuru det daterar sig
från förra våren, har det sitt
förblifvande intresse och vi tro att våra unga
missionsvänner gerna skola läsa det. Det
är skrifvet af fru Lundahl till en liten
förening i Upsala, som underhåller en
gallaflicka i M’Kullo, och lyder så:
— Nu är jag riktigt glad att få säga eder,
det edert arbete för Ajanto icke varit
förgäfves. Guds Ande har länge arbetat på
hennes hjerta och efter dopet, hvarom I
säkert läst i Missionstidningen, har jag märkt
på allt, att hon mera helt vill gifva sig åt
Gud. Hon fick i dopet namnet Hajmanot,
hvilket betyder tro. De äro alla, dessa
gallaflickor, verkliga glädjeämnen. Icke ofta
få vi så tydligt se Guds verk, som hos dem.
Ödmjuka, vänliga, älskliga i sin vandel,
fröjda de ofta mitt hjerta och fylla det
med tacksamhet till honom, som så kan
förändra och omskapa hårda, obändiga
sinnen.
I förrgår afton kom en af flickorna och
bad mig försona henne just med eder
Hajmanot, som hade sårats af den andra och
nu var mycket ledsen på henne.
Hajmanot låg på sin säng med ansigtet gömdt i
händerna. Den andra flickan stod bredvid,
bedjande att hon måtte förlåta henne
innan de gingo till hvila. De öfriga flickorna
stodo omkring dem och voro mycket ifriga
att försoning skulle åvägabringas.
Slutligen stod Hajmanot upp och räckte handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:50:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/btefs/1890/0002.html
