Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt den andra, och så bugade de sig mot
hvarandras fötter, såsom seden är här —
och allt var väl, till allas vår glädje. Detta
skulle under den första bistra tiden visst
icke gått af utan handgripligheter, då hvar
och en stått på sin rätt till det yttersta.
I arbetet äro ock våra flickor särdeles
villiga och dugliga och begynna blifva
missionen till nytta.
Nöden i Abessinien är för närvarande
mycket stor och skaror komma hit ned —
också barn i mängd, som bedja att bli
upptagna i skolorna, och vi ha måst taga upp
flere än vi borde, men utsvultna och
husvilla, som de äro, kunna vi icke annat
än öppna hemmet för dem. Dock ha vi
äfven måst visa bort många. Dessa nya
äro alla små, och öfverlyckligä att få vara
här. De ha börjat läsa ha, ho, hi —
motsvarande vårt a, b, c, och kunna nu »sjunga»
igenom hela alfabetet; de sitta då vaggande
fram och tillbaka.
De ha ock börjat lära sig sy och få en
lapp att öfva sig på. Det första de ha att
lära är att föra nålen rätt. I stället för
att vi föra nålen med udden mot oss, då
vi sy, så föra de den med udden ifrån sig.
I tvätten bära de sig ock rätt lustigt åt,
men utveckla mycken kraft för att få sina
små linnen så hvita, som möjligt.
Glömmen dem ej i bönen I Herren
välsigne och vedergälle ederl
Eder Emelie Lundahl.
––-o©»–—
Under jullofvet.
(Med 4 plancher.)
SI e första juldagarne voro öfver, ännu
f stod dock julgranen qvar på bordet
& och ljusen deri voro blott halfbrända.
f Alla julklappar hade nyhetens behag
och Gerda och’Elisabeth hade ej tröttnat
att kläda af och på sina vackra
julklapps-dockor samt bädda den nya sängen, som
mamma utrustat med riktiga sängkläder,
både madrass, dunkudde, lakan,
örngottsvar och ett ljusrödt täcke likadant på båda
sidor. Dessemellan voro de med bror
Fredrik ute på kälkbacken eller på den lilla
dammen, der de öfvade sig att slå kana.
Emellertid hade det i hast blifvit
töväder och duktigt töväder ändå. Det dröp
så kallt och vått från taken, hvaraf
bildades djupa rännor i den hvita snön
derunder. Träden, som hvar morgon stått gni–
strande hvita af rimfrost, blefvo på några
timmar helt svarta och nakna, ja, det var
för sorgligt!
Så tyckte barnen på Åsen, som fröjdats
åt det kalla, klara vädret och den blå
vinterhimmelen; nu var det mulet och grått,
och det var inte hälften så roligt.
En fördel hade dock tövädret: man kunde
åter kasta snöboll. Snön var »kram» och
mjuk, och så blef der ett väldigt
snöbolls-krig. bakom ladugården, der man fick vara
i fred och ej lopp fara att träffa några
förbigående.
Af snöbollskrig får man aptit, och
middagen smakade Fredrik, Gerda och
Elisabeth alldeles förträffligt.
»Nu skolen I få en efterrätt», sade
modern, då de stigit upp från bordet.
Barnen begrepo väl, att det ej var en
efterrätt i vanlig mening, ty då skulle den
ju kommit medan de ännu sutto till bords,
och mamma såg så hemlighetsfull ut.
»I ären allesammans bjudna till moster
Granstedt på kaffe klockan fem!»
Det blef ett jubel! »Få vi gå, mamma,
få vi? Och mamma går väl med, och
pappa också?»
Ja, det var en sak! Men raska skulle de
vara, och den som ej var i ordning
klockan half fem, fick stanna hemma.
Moster Granstedt bodde i byn, en half
fjerdingsväg från Åsen, men hvad är en
half fjerdingsväg för friska landtbarn? Och
det var ett sådant nöje att komma till
moster Granstedt; ett sådant kaffe, som hon
bjöd på, fans ej maken till, men bäst af
allt var ett gammalt skrin, som stod
innerst i mosters sängkammare; der funnos
de underbaraste ting, som någonsin skådats
af ett par barnaögon. Der funnos Adam
och Eva, Moses, David och Jonathan,
spå-qvinnan i Endor, Tobias och alla de gamla
profeterna afbildade i silkesbroderi af
moster Granstedts farmors mor. Der funnos
nåldynor i mångfaldiga former, luktdosor
och en silfverpryl i form af en svärdfisk,
snäckor och gammaldags sirliga målningar
på siden, ja, allt upptänkligt, som kunde
roa och förvåna tre små barn. Dertill hade
moster en gammal piga, Karin, som kunde
berätta om hur det gick till i verlden långt
innan Fredrik, Gerda och Elisabeth sett in
i densamma, ja, innan ännu mamma var
född.
Precis klockan fyra voro alla färdiga^ och
hvad minuterna sedan kröpo långsamt
framåt, innan mamma sade att det var tid att gå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
