Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klippväggarne, mot hvilkas mörka bakgrund de
afteckna sig i de mest besynnerliga figurer. I
vild fart fortsätter Rjukan sedan utför ännu ett
par mindre fall, innan den försvinner i
Maan-elven.
Af det myckna
underbart stora jag denna
sommar sett af Guds
verk i naturen, är det
intet, som tilltalar mig
så mäktigt, som dessa
väldigt brusande
vattenmassor. Intet har så
talat till mig om Guds
storhet och allmakt.
Äf-ven nu föreföll det mig,
som om detta
majestätiska dån utgjort
millioner röster, hvilka
förenats i en allt annat
uppslukande lofsång till
den Allsmäktiges ära.
Det var nästan som om
jag kunnat urskilja
dessa ord: Herre, Herre,
stor är du, och stora äro
dina händers verk!
Ifrån Krokan
färdades vi på skjutskärra
genom den trånga, smala,
med höga klippväggar
omslutna
Vestfjordda-len till Strands
skjutsstation. Under de tre
mil vi färdades genom
den trånga dalen vid
sidan af Maanelven, som
vild och brusande ilar
fram i dalens midt,
förekom ingen enda
betydligare sänkning i de
höga ofta lodräta
klipporna på båda sidor om
elf-ven. Endast på ett par
ställen kunna de
bestigas.
Från Strand till
Tin-oset färdades vi på
ångbåt i det härligaste
väder och under
oupphörlig sång. Tre af
passagerarne på den
anspråkslösa lilla båten, tre
präktiga norska >gutter>, af
hvilka den ene var
kirkesanger (motsvarande
vår klockare), sjöngo
oafbrutet, dels hvad vi
bådo dem om, dels hvad
de sjelfva behagade,
Tinsjön är en smal,
flere mil lång sjö,
omgärdad af höga
bergväggar. Luften är här ofta
så eget blå, men likväl
icke fullt genomskinlig.
I Granherreds kyrka öfvervoro vi i söndags
gudstjensten. Vi gingo in i prestgården med
begäran att få lemna våra renslar der. Den
vänliga prestfrun bjöd oss på saft och vatten
och bad oss stanna på verandan, tills det var
tid att gå in i kyrkan. Ifrån verandan hade vi
den skönaste utsigt öfver Tinfossen med
snö-fjell i fonden och strax nedanför den lilla föga
anmärkningsvärda kyrkan. Det var roligt att
se kyrkfolket samlas utanför kyrkan i sina egen-
domliga, men enligt mitt förmenande fula
dräg-ter.
Nu är papperet slut och derför måste äfven
pennan sluta. Eder Georg.
––—–––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
