Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blomstrade på de nya slätterna en lika
hög och yppig växtlighet, som den
föregående, och växtämnen hopades åter under
långa tider af hvila och lugn. Sedan sjönk
landet ännu en gång sakta under hafvet
och sand och gytja hopades åter på
sekelgamla växtlemningar. Så bildades den
andra kolbädden och genom upprepande af
dylika höjningar och sänkningar är det lätt
att förstå att hvilket antal kolflötser som
helst kunnat bildas efter hvarandra på
samma plats.
Vi få dock icke tänka att alla kollager
hafva samma slags växter att tacka för sin
uppkomst. I senare bildningar finnas
kollager, som uppstått af helt andra växter
än de, af hvilka de äldsta bildats. Detta
är t. ex. fallet med kollagren i Skåne,
hvilka bildats på en tid långt senare än de,
som finnas t. ex. i England. Dock visa
de öfverensstämmelse så till vida, som ej
heller då några växter med blommor
före-funnos. Allmännast voro ormbunkar med
nätådriga blad, men andra felades ej
heller och flere voro säkerligen trädartade.
Äfven funnos verkliga barrträd af flere olika
slag, hvarjemte vegetationen till stor del
utgjordes af olika slags cycadeer eller s. k.
falska sagopalmer. Dessa alla växter hafva
nu sina närmaste anförvandter inom de
varma länderna, hvaraf vi kunna sluta att
Skånes klimat vid dess stenkolslagers
bildning var tropiskt.
De omätliga förråd af ur jordens inre
hemtadt bränsle, som ej obetydligt
bidragit att göra t. ex. England, der de största
stenkolslager finnas, till en af verldens
första handelsmakter, äro sålunda hårdnade
och hoppressade lemningar af förgångna
vegetationer, som lefdc och dogo långa
geologiska tidrymder före menniskans första
uppträdande på jorden.
Ljuset och värmen i våra eldstäder kan
sålunda i strängt vetenskaplig mening
sägas vara »maganiseradt solljus från flydda
tidrymder».
–-—––––
Trohet hos hästen.
Följande berättas om en häst af vild, indiansk
race. Hans herre, en engelsman, som var stadd
på resor bland indianstammarne, hette Oatlin,
och han hade kallat sin högt värderade springare
Charlie. Djuret hyste en obegränsad tillgifvenhet
för sin husbonde, ehuruväl hans ursprungliga
kärlek till friheten stundom gaf sig luft och förmådde
honom att slita sig lös för att liksom fordom, i
frihet spränga fram och åter öfver prärien. En
gång, då han ånyo hängifvit sig åt en sådan
utflykt, sökte hans herre att på aftonen åter
infånga honom med en lasso, men denna gång
förgäfves. Hästen undvek skickligt den
utkastade snaran och gallopperade gång på gång
utåt slätten, till dess Catlin modfäld uppgaf
försöket. och sörjande öfver förlusten af det
präktiga djuret, beslöt att tillryggalägga återstoden
af sin resa till fots. Uttröttad och bekymrad
lade han sig i tältet på sin matta och
insomnade.
Midt i natten vaknade han plötsligt vid
förnimmelsen af att någon lutade sig öfver honom,
och yrvaken tyckte han sig i halfmörkret skönja
den fruktansvärda gestalten af en indian, som
böjde sig ned i begrepp att skalpera honom.
Ett ögonblick stelnade blodet i hans ådror,
derpå reste han sig upp och varseblef då, att
gestalten stod orörlig. Då han närmare
betraktade denne, blef han helt öfverraskad af att
finna, det den förmente indianen helt enkelt var
hans förrymda häst, som ej längre uthärdade
att vara skild från sin herre, utan frivilligt
åter-vändt till honom och nu ställt sig invid hans
säng med nedlutadt hufvud och synbarligen
sof-vande. Då Catlin ej hade något rep till hands
och fruktade att, genom anskaffande af ett
sådant, skrämma djuret på flykten, lade han sig
åter ned i tanke att hästen följande morgon
skulle kunna fasttagas.
Vid soluppgången hade hästen emellertid
be-gifvit sig nedåt en närbelägen ström, på livars
saftiga gräsbank han lugnt intog sin frukost.
Hvarje försök att fånga honom visade sig
fåfängt, och Catlin, som icke ville upprepa
gårdagens uppträden, påminde sig djurets
förhållande under natten och beslöt att draga räkning
på hans tillgifvenhet. Han hopsamlade lugnt
sina tillhörigheter, kastade sadeln öfver ryggen
och begaf sig med det öfriga sällskapet på väg
längre bort.
Efter en stund såg han sig om och
varseblef då Charlie, som stod med lyftadt hufvud
halfvägs mellan lägret och de resande, liksom
tveksam om den kosa han borde taga. Snart
tycktes han dock hafva fattat sitt beslut och
gallopperade tillbaka till lägerplatsen, der ännu
en liten eld brann; men då han såg att denna
var öfvergifven. gaf han till ett högljudt
gnäg-gande, gjorde helt om och sprängde i ilande
fart efter sin herre. Kommen några steg ifrån
denne, stannade han, darrande i hela kroppen.
Nu ropade Catlin honom vid namn och
närmade sig med betslet, hvilket hästen, till hans
förvåning utan motstånd lät påsätta sig.
Derefter lade han sadeln på hans rygg, satt upp,
hvarvid det ädla djuret lät höra en belåten
gnägg-ning, och trafvade muntert åstad.
Svar på bibelfrågorna i föregående n:r.
1. Försöket att bygga upp Babels torn. 1 Mos. 11.
2. Mirjam, Debora och Hulda.
3. 5 Mos. 22: 10.
4. Esters bok.
5. Babylon. Jer. 50: 23.
6. Jubal. 1 Mos. 24: 22.
Stockholm,
tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, lfc90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
