Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva varit. Men jag tackade henne och sade,
att mamma låg i sin svåra hufvudvärk, och att
jag icke kunde lemna henne och att det
dessutom föreföll mig nästan som om jag farit
omkring hela dagen, allt sedan jag steg upp i god
tid i dag morgse.
»Hvad har det då varit i dag», sade hon och
såg på mig så der, som endast hon kan göra,
under det hon smekte Gvp, som alltid vill upp
i hannes knä.
»Ah, det var pappas frukost och så barnen,
som skulle ut på landet med hela skolan och
de måste hafva rena kläder och ställas i ordning
och ha mat med sig och» ■—
»Och du kunde icke få följa med?»
»Nej; naturligtvis icke».
»Och så kommo de med två kannor
jordgubbar, som mamma beställt till syltning och som
icke tålde att gömmas. Nu har jag just rensat
dem, men stackars mamma har länge fått vara
ensam». .
Hon sade intet och den der blicken försvann
alldeles ur hennes ögon.
»Den lilla pilgrimen», sade hon slutligen,
»finner vägen het och dammig i dag, tror jag?»
Jag skulle gerna hafva gifvit till mina nya
handskar om jag kunnat låta bli att gråta, då jag
ju dessutom icke hade någonting att gråta för.
Stackars pappa kunde hafva skäl att gråta med
allt sitt tröttsamma arbete förutom omsorgen om
oss — och mamma med, jag är nästan säker att
det bara är af omtanke för oss alla, som
mamma så ofta får sin svåra hufvudvärk. Men
livar-för i all verlden behöfde jag gråta, som bara
en enda dag skulle fylla mammas plats?
»Kom och sätt dig ett ögonblick här bredvid
mig. Hvarför inte? Jag vill berätta dig om
skuggiga platser och vattenkällor, som äro
särskild afsedda för trötta pilgrimer».
»Jag törs inte, tant, ty då börjar jag gråta,
och jag vill inte gråta», svarade jag, och så gret
jag ändå allt hvad jag kunde. Huru det var
drog hon mig intill sig och kysste bort tårarna,
så att jag snart åter kunde hemta mig.
»Berätta mig om de der skuggiga platserna,
tant», sade jag.
Och hon sade med sin stilla, allvarliga röst:
»Du är min hjelp och under dina vingars skugga
jublar jag. Och Herren skall leda dig
beständigt och mätta din hunger i sjelfva öknarne,
och du skall blifva lik en vattnad triidgård och
lik en vattukälla, hvars vatten icke tryter».
»Men, tant», svarade jag och tystnade.
»Ja»,
»Dessa språk äro mycket vackra, men icke
känner jag mig svalkad».
»Der är derför, att du ännu icke stigit ut i
skuggan, utan endast sett på derr. Alldeles som
er moder brukar vaka öfver och sörja för lille
Jakob, så har din himmelske fader i dag vakat
öfver dig».
»I dag?» upprepade jag förvånad. »Det hade
jag verkligen icke förut tänkt».
>1 dag», fortfor tant, »ibland måste lille
Jakob plocka upp och bära undan sina leksaker
och han framställer då ofta ett bedröfligt litet
ansigte, tills det slutligen klarnar upp och han
kan säga: ’Mamma älskar Jakob’. Då har han
krupit in under hennes vingars skugga och
jublat».
Och derpå berättade tant Fanny huru säker
hon var att Gud hade vakat öfver allt som mött
mig denna dag, både mina hushållsbekvmmer och
mammas hufvudvärk och allt annat, och jag
kände mig både lugnad och vederqvickt.
»Jag tror mammas lilla sjuksköterska är
färdig för henne nu», sade hon och steg upp för
att gå.
»Ja, ja», sade jag, »det var så skönt; jag
känner mig icke hälften så trött eller utjagad, som
då du kom, tant. O, det måtte vara skönt att
dväljas under hans vingars skugga».
Sedan gick allt lättare. Mammas hufvud blef
bättre. Barnen hafva kommit hem och jag har
lagt dem. Nog är jag trött, men så mycket bättre
smakar det att lägga sig. Äfven sofvande vill
jag hvila under hans vingars skugga.
Höflighet.
’fT/ag behandlar honom alldeles så, som han
be-;c5 handlar mig», utbrast Harald.
Haralds moder hade nemligen förebrått honom
att han icke gjort någonting för att roa eller j
underhålla en kamrat, som varit på besök, men
nu gått hem.
»När jag någon gång besöker honom, bryr han
sig aldrig om mig», fortfor Harald efter en stund.
»Tycker du att det är trefligt?»
»Ah, det rör mig inte, jag stannar aldrig länge .
»Jag skulle anse mig i hög grad ohöflig och
sjelfvisk, om mina vänner kommo för att besöka
mig, och jag icke låtsade om dem.»
» Ja, det är olika det, du är stor, du, och jag
är bara en gosse.»
»Då tror du verkligen att höflighet endast
tillkommer stora menniskor, och att den icke
be-höfves bland gossar?»
Harald visste icke rätt hvad han skulle svara,
men hans fader, som i detsamma inträdde i
rummet, sade:
»Den gosse eller den man. som rättar sitt
bemötande af andra efter deras bemötande af
honom, har ingen karakter. Han skall aldrig blifva
en bra man. \ ill han blifva detta, måste han
blifva det, oaktadt andras simpla uppförande».
Och med än större allvar tillade fadern:
»Kom väl ihåg, min son. att du förnedrar dig
sjelf hvarje gång du gör dig delaktig i en
annans dåliga uppförande, eller gör dig skyldig till
en klandervärd handling, derför att någon annan
plägar göra sig skyldig till en liknande.
—–––––
Anmälan.
Barnens Tidning, redigerad af L. S.
med flere medarbetare, utkommer 2
gånger i månaden och kostar på posten 1: 50
pr ex. Då minst 5 ex. reqvireras direkte
från Fosterlands-Stiftelsens
Fiirlags-Expe-dition, Stockholm, erhålles hvart 6:e ex.
gratis. Tages 20 ex. nedsattes priset till
1 krona pr ex. och dessutom lemnas hvart
ll:te ex. gratis.
Se för öfrigt den utförliga anmälan i n:r 1.
Stock holm,
tryckt hoa A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
