Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var ett tarfligt ställe, ett kafé af lägsta
klassen, utan gardiner för fönstren, men med
smutsgula jalusier, uppträdda på en rostig järnstång.
Hvarför hade han då gått in?
Var det af en nyck, en slump, ett plötsligt
begär efter en annan omgifning och publik än den
vanliga? Han visste det icke, men — på hans
heder! — han hade icke haft en aning om, att.
det fanns en vacker flicka där inne.
Knappast hade han emellertid kommit
innanför dörren, förrän hans vana öga upptäckte det.
Han tog af sig hatten, bad om en kopp kaffe
och slog sig ned i ett hörn af det inre rummet.
Där såg han sig omkring med en blandning
af nyfikenhet och intresse.
Kaféets inre motsvarade till fullo dess yttre.
Det var ett simpelt ställe, det var icke frågan om
det, lågt och med svartnadt tak, där sprickorna
lekte geometri. Golfvet var betäckt med sågspån,
borden med sina bruna ringar efter ölbuteljer voro
af järn med hvitmålade skifvor, och rundt omkring
på väggarna hängde ölskyltar i symbolistiska färger.
Fyra à fem personer sutto där före honom.
Ett par murare i sina arbetskläder, två kuskar,
som spelade domino. Alla drucko öl. De sutto
med armbågarna tungt lutade mot bordskifvorna
och med knogarna uppe i hårfästet.
Nu kom flickan in med kaffebrickan. Hon var
verkligen vacker. Mycket nätt klädd bar hon
omkring det smärta lifvet ett läderbälte, som
markerade ett par präktiga höfter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
