Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur kunde han tro det? Då hon var i
sällskap med honom, skulle det icke möta några
svårigheter!
Då han följande eftermiddag infann sig, var
hon redan färdig. Han hade undrat, om han skulle
komma att behöfva skämmas för sällskapet, men
då han såg henne, försvunno hans betänkligheter.
Nätta skor, en fin klädning, som satt förträffligt,
och en liten hvit söt hatt. Han kunde vara lugn,
Ingen människa kunde ha någonting att anmärka
mot hans dam.
En sådan treflig afton hade amanuensen icke
haft på länge. Han hade riktigt nöje åt hennes
okonstlade förtjusning, ty hon var icke bortskämd
med att komma ut. Att gå med syster och svåger
var ju rätt roligt det också, men inte kunde
det jämföras med i kväll!
Och då hon nu satt med honom vid ett bord
inne på Alhambra och såg stojet och lifvet
omkring sig, och den artiga vaktmästaren räckte
henne matsedeln, och han satt midt emot henne
och skrattande bad henne välja — men först skulle
de naturligtvis ha smör och ost och brännvin! —
så tyckte hon, att lifvet var dock en härlig sak,
och att så skulle det alltid vara som i kväll.
Sedan de superat gingo de in i kaféet, där
han tog in kaffe och chartreuse.
Hon stödde sig tungt på hans arm, då de
ändtligen stodo utanför på trappan.
»Vet Albert, jag känner mig rikligt yr i
hufvudet,» sade hon och såg på honom med ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
