- Project Runeberg -  Buffalo Bill den siste store gränskrigaren : Öfverste W. F. Cody's lefnadsöden /
123

(1918) [MARC] Author: Helen Wetmore Cody Translator: Karin Jensen - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hm, sade generalen och mätte den nu tämligen
obesvärade unge mannen från hufvud till fot. — Ni bär vår
uniform?

— Det är Ooldens, svarade han — för andra gången
sannt. — Han lämnade den kvar hos mig, när han klädde sig
i den blå.

— Och hvad heter ni?

— Frederick Williams.

Också det kom sanningen ganska nära. Endast ett
tilllagt s och en omkastning af de namn han redan bar.

— Godt, sade generalen, i det han slöt audiensen, ni
kan få stanna kvar i lägret. Om jag behöfver er, skall jag
sända bud på er.

Han kallade till sig en ordonnans och befallde denne
inkvartera den frivillige spejaren på kurirernas afdelning. Will
uppgaf en suck af lättnad, när han begaf sig bort efter
or-donnansen. Det svåraste profvet hade han lyckligen bestått.
Resten skulle gå af sig själf.

Tre dagar förflöto. Under denna tid skaffade sig Will
värdefulla upplysningar här och där, ritade kartor och var
beredd att försvinna vid första lägliga tillfälle. Det kunde
nu vara på tiden, att general Förrest hittade på något
spe-jaregöra åt honom. Ett dylikt uppdrag gaf fri passage
öfverallt, och han lofvade sig själf, att utposterna aldrig skulle
ha sett ett par stöfvelsulor fortare skudda lägerstoftet af sig,
när han ändtligen fått en förevändning att vända det
obehagliga sällskapet ryggen.

Men spionering var tydligen någonting, som kom föga
till användning där generalen förde kommandot, ty ännu en
dag hade lidit mot sitt slut, och Will gick fortfarande och
väntade otåligt på order i kurirernas kvarter. Detta slags
overksamhet verkade mera enerverande än de direkta faror,
som han var van att trotsa, och han så godt som fattade det
beslutet, att när han lämnade lägret, skulle det vara utan
order och med en skur gevärskulor hvinande efter sig. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free