- Project Runeberg -  Buffalo Bill den siste store gränskrigaren : Öfverste W. F. Cody's lefnadsöden /
152

(1918) [MARC] Author: Helen Wetmore Cody Translator: Karin Jensen - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Tror ni verkligen, Cody, att den där mulan kan
raska på så pass, att vi komma fram till Larned på dagen?
sporde han.

— När ni kommit fram till Larned, general, sade Will
småleende, skola mulan och jag vara er till mötes.

Custer yttrade ingenting mera tills vidare, men han
anslog ett skarpt traf, på sitt sätt vältaligt nog, och den grå
mulåsnan fick anstränga sig duktiga tag för att hålla jämna
steg med de andra. Det var en mycket högt uppdrifven fart,
äfven för hästarne, som ej egde mulåsnans sega uthållighet.
Will halft ångrade, att han någonsin tagit djuret, då han
händelsevis kom att kasta en blick på Custer och såg, att
dennes ögon lyste af illparighet. Generalens mening var
synbarligen att aflocka Will ett erkännande att han misstagit sig,
men Will klappade endast mulans gråa sidor.

Femton mil hade tillryggalagts; Custers fullblod var
ännu vid goda krafter, men mulan rörde sig flinkare än
någonsin och såg ut att kunna galoppera till nästa morgon, när
hon väl kommit i farten.

— Kan ni öka takten ännu en smula, general? frågade
Will listigt.

— Om er mulåsna håller ut därmed, så rid ni fram i

téten.

Till generalens förvåning trafvade det långörade
kreaturet med mycken beredvillighet fram i téten, och när ryttarne
kommit in i bergstrakten och terrängen blef ganska
besvärlig, slog den in i en takt, som kändes betydligt påkostande
för generalens fullblod.

Så lade de ridande ytterligare femton mil bakom sig,
hvarefter man gjorde halt för att äta frukost. Hästarne
behöfde väl den korta rasten, men den grå mulan såg otålig
ut och tycktes längta efter att åter komma i väg.

— Nå, general, sade Will, när de åter svängde sig upp
i sadeln, hvad tycker ni om min åsna?

Custer skrattade. — Så särdeles vacker är hon inte, sade

Westmore, Buffalo Bill. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:52:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/buffalo/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free