Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få hjorden fulltalig, och han stod nu barbent i
blåsten, hållande på sin filthatt med ena handen
och med den andra markerande stycktalen för sig
i luften, medan han räknade.
Det hade blifvit oro i kvinnogruppen, men han
märkte det icke; han var så upptagen af sitt.
»Emil!» ropade en förtviflad röst. »Jag är af
med Emil!... Hade jag honom inte ut med mig?
Jag tyckte han var här... Emil! — Jag blir tokig,
hjälp mig... Om han inte kommit ut?»
Det blef ett mångröstadt ifrande för och emot.
Somliga hade sett honom, andra inte.
Den tunna gestalten i röda sängfilten sprang
fram till ryktaren; en hand lades på hans axel och
skakade honom.
»Emil är borta. Sök honom !... Hjälp mig,
Truls Jonasson!... I barnkammaren ... Sök honom,
säger jag! Jag tyckte han var med... jag har
glömt honom ... han sofver...»
Meningen slöt i en skrikande gråt, som kunnat
skära genom märg och ben. Men ryktaren såg
blott åt sidan, frånvarande, som om han icke
förstått, eller likgiltigt, som om det gällt en råttas pip,
och med sitt utsträckta pekfinger fortsatte han att
räkna: »trettioen, trettiotvå, trettiotre ...»
Plötsligt afbröt han sig, fäktande i luften som
en galning.
»Tjuren! Tjuren!» ropade han. »Ja, jag visste
ju, att det var något som fattades! Herre Jösses —
tjuren brinner inne!»
»Det är stört omöjligt att få ut honom nu,»
sade en af karlarna, som kom släpande med ett
fång läkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
