Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin lycka skrytande cavallieren». Af denne senare
författare gafs nu för första gången Merope, tragedi i 5 akter
på vers, öfversatt af lektören hos enkedrottning Lovisa
Ulrika Adolf Fredrik Ristell, hvilken härmed icke skar
några lagrar; när sorgespelet sedermera gafs på Svenska
Dramatiska teatern, innehöll nemligen Stockholms-Posten
en recension af Kellgren, som deri bland annat yttrar:
»I fall tankan med den Swenska Meropes ånyo
uppförande warit, at ge allmänheten et Swenskt original, så
har man i wisst afseende icke härutinnan bedragit sig; ty
af den odödlige Franske Skalden fins ej här något spår.»
Öfversättningen var »af den mäst barbariska styl i
werl-den» och »bland twåtusende wers är knapt en enda
igenkännelig».1 Detta hindrade likväl icke, att stycket
upptogs här i Göteborg åtskilliga gånger under
århundradets lopp.
Denna lott tillföll deremot icke den andra nyheten af
samme författare, 5-akts sorgespelet Gengis Chan,
äfvenle-des på vers och öfversatt af sekreteraren Carl Henrik
Flintberg, ty den gafs aldrig mer än denna enda gång, trots
det att Stenborg vid detta tillfälle, då äfven ett litet
enakts-lustspel af okänd författare, Kärlekens domar, uppfördes
såsom efterpjes, sökte locka allmänheten genom försäkran,
att »Desse begge piecer äro ganska artige och angenäme,
och som inkomsten denna gång blir för samtelige truppens
räkning, så hoppas den nu se sig gynnad af Resp.
Åskå-darne, til hwilkas fulkomliga nöje deri på alt sätt, efter
förmåga, lofwar bidraga; Theatren blir ock i afton bätre
både decorerad och eclairerad än wanligt warit.»
Allmänheten var tydligen icke svag för de stora
tragedierna, och detta må man neppeligen förtänka den.
Samma öde, att icke kunna gifvas mer än en enda gång,
delades för öfrigt af några obetydliga komedier, såsom
Ar-lequin, den dumme Kammartjenaren, Jungfrutvingaren, Truls
Menlös, alla af okände författare, samt det svenska
originallustspelet Fritänkaren, hvilket kort förut gifvits i Stockholm.
Deremot lyckades det bättre med Den lyckliga
lottsedeln af Gellert, hvilken författare dermed för första
gången presenterades på härvarande scen; pjesen var, heter
det i annonsen, »öfwersatt af en witter penna här i Göte-
1 Eugène Lewenhaupt, Bref rörande Teatern under Gustaf III.
II: 233.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
