Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bragt henne på fall, utan att han sedan dess låtit höra af
sig eller infriat löftet om giftermål. Tvärtom hade hon
sport att han sedermera ingått äktenskap med en vederlike.
Den kärleksfulle sonen uppbjöd allt för att trösta
modern, men denna hade blifvit så gripen att hon syntes
nära döden, och Fredrik skyndade ut för att skaffa
penningar till läkare och till jnedikamenter. När han i denna
afsigt vände sig till tvenne jägare, som träffades, fick han
visserligen något men ej så mycket som behöfdes, och då
dessa ej ville gifva mer, anföll han i sin förtviflan med
dragen sabel den äldre af dem, men öfvermannades och
insattes i fängelse.
Här får han veta att den jägare han hotat till lifvet
är egaren till godset, öfversten baron von Wildenheim —
hans egen okände far. Denne, som bittert ångrat sin
ung-domsförseelse, har emellertid blifvit slagen af den unge
mannens frimodighet och, bevekt af den kärlek till modern,
som varit orsaken till öfverfallet, låter han frigifva honom
och lofvar att än vidare hjelpa honom. Fredrik
tillbakavisar dock sårad såväl det ena som andra och vill, sedan
han förkrossat fadren med bittra förebråelser öfver beteendet
mot modern, skynda ut för att sjelf öfverlemna sig i
rättvisans händer och lida det dödsstraff som var en
stråtröf-vares lott, men hinner ej utföra denna afsigt; baronen
skyndar efter, sluter honom i sina armar såsom en länge
och längta nsfullt väntad son, den som nu skall upptaga
det gamla familjenamnet. Men han vill göra mer, han vill
åter godtgöra allt och gifter sig sålunda med sin första
kärlek, Marie.
Stycket hvimlar, som man kan finna, stundom af sannt
gripande, stundom af öfverdrifvet sentimentala scener, men
åskådaren räddas någorlunda från en syndaflod af tårar
genom uppträdandet af en ung friare till dottern i
baronens första gifte, grefve Gyllenparfum, i hvars person
författaren kopierat en af den tidens grilljannar, en verkligen
rätt löjlig figur, som naturligtvis talar mer franska än
svenska och som blifvit »envelopperad i en labyrint af
förlägenhet» derigenom att hans betjent glömt medtaga en
»pot med pomada» för besöket hos baronen.
Det behöfver knappast sägas att pjesen slog an och att
den gafs 5 gånger under spelåret, något för den tidens
förhållanden ganska ovanligt.
Vidare spelades för första gången Forgeots enakts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
