- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 2. 1794-1816 /
240

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som en gång förkastat konom, och han var besluten att begagna
sig af ställningen.

Under tiden har den flyende riddaren skyndat till sitt andra
slott, Bellmont, men här väntar honom förräderiet och han fängslas
af slottsfogden, Wenzel af Montenach, som nu vill hämnas genom
att döda den olycklige länsherren. Då Filip icke var i stånd att
omintetgöra faderns planer genom öfvertalning, räddar han i alla
fall den förrådde genom en hemlig gång, som utmynnar i skogen
helt nära en håla, der en helig eremit tagit sin bostad.

Det är äfven hit eremiten fört Filips älskade, Guntrams
dotter Hildegard, hvilken hotats af ödet att blifva öfverlemnad
till riddar Darbonnay, och icke haft annan utväg att rädda sig
härifrån än flygten. Alla fyra, riddar Adalbert, Filip, Hildegard
och eremiten, träffas sålunda alldeles oförmodadt, men Filip
skyndar straxt bort för att kalla nejdens innevånare till hjelp i striden
mot Lasarra. Eremiten, som erfarit hvem riddar Adalbert är,
omtalar nu att han borde hata denne, hvars far gjort hans
lef-nads olycka, ty eremiten är ingen annan än den länge saknade
gamle baronen af Granson, och Hildegard hans som död ansedda
dotter. Han kan likväl icke känna något hat emot en oskyldig,
och så förena sig alla i planerna mot Lasarra.

Denne har råkat i tvist med sina medhjälpare om bytet,
och är snart öfverlemnad åt sin egen styrka, att så godt han
förmår försvara sin eröfring. På slottet försiggår nu en förfarlig
scen mellan Lasarra och den fångna Johanna af Montfaucon, som
hittills ståndaktigt vägrat att öfverlemna sig åt denne, men
slutligen öfvervinnes och tvingas att gifva sitt löfte, genom Lasarras
hot att i annat fall döda sonen.

Nu är dock räddningen nära. Riddar Adalbert och Filip af
Montenach anfalla slottet från alla sidor, och borgen tages slutligen
efter en förtviflad strid, derunder Adalbert varit nära att dödas
af Lasarra men räddas af sin maka, som i harnesk och hjelm
skyndat bistå sina befriare och nu med egen hand fäller Lasarra.

Åtskilliga andra af terminens nyheter hade det
gemensamt med Johanna af Montfaucon, att de sedermera blefvo
stående repertoarstycken, såsom Grefven af Castelli, dram af
Pixérécourt, Claudine eller Skoputsaren, komedi af Deschamps,
samt Bildhuggaren eller Den sällsynta hustrun, komedi i 2
akter af m:me de Beaunoir (le Sculpteur, ou la Femme
comme il y an a peu), öfversatt af Lars Hjortsberg.

Att kalla det senare stycket komedi är mycket
oegentligt, ty författarinnan behandlar här på ett allvarligt sätt
en allt utom komisk episod i en familjs lif. Mannen, den
talangfulle men svage skulptören Hederman, börjar mer och
mer försumma sitt arbete, i stället tillbringande tiden utom
hus i dryckeslag och med spel. Härtill förledes han af
den på sitt sätt rättänkande men lättsinnige vännen,
musikern Winberg, samt af en kamrat, bildhuggaren Stenskifva.
Den senare ledes härvid, icke af begäret att festa, liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/2/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free