Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke bidrog detta att höja sympatierna för den nya
teatern, och ett uttryck för den rådande misstämningen
iinner man i följande bittra kritik af representationen den
15 Sept.1
Les compliments n’ont pas coutume
de passer pour des véritées ;
ceux que vous tracerait ma plume
Feraient torts aux réalités
De Moustiers, Lettres à Êmilie.
Söndagen den 15 Sept, uppfördes å härvarande nya Teatern
Abbé de l’Epée ellçr Den döfwe och dumbe, dram i 5 Akter.
Såsom grund för det missnöje, livarmed många ansett denna
representation, bör ostridigt sjelfva pjesen antagas, som redan
på orginalspråket råkat komma ur en rätt skral författares
händer, och som i en i hög grad usel öfversättning helt och hållet
förlorar det lilla intresse, sjeifva händelsen i sin négligé eger. Och
derför frågas: Hvarför just regalera publiken med dylik
husmans-kost?
Just det som eljest upphjelper den sämsta pjes —
radikalkuren för dylika finnes blott i kakelugnar — jag menar aktionen,
var det som denna afton tyckes konspirera emot ifrågavarande.
Konspirera! Ja! Konspirera! ty eljest lärei; väl ingen anledning
vara tänkbar, att en rätt god trupp mangrant så misshandlar sinn
roler, som skedde.
Den förste person som uppträdde var St. Alme. Svårligen
skulle någon gissat honom varit en älskare — en lycklig älskare,
ty en monoton, kuperad och långsam deklamation, orörlighet i
gester och en illa vald kostym höra ej utmärka en person i S:t
Almes år, som utan tvifvel hör lifvas af ett mildt svärmeri, som
sprider sig öfver hela lians väsende, och visst ej framför sina
tankar i skolton, och ännu mindre visar sig så vårdslös i sin
klädsel, som här skedde, och som är en hufvudsak — bör
ihåg-komma, att hans situation fordrar en hög grad af belefvenhet.
Mot slutet åter, då allt tycks förena sig att krossa honom, då
hans far vägrar sitt samtycke till giftermål, då han ser hvad hans
vän Theodor (Jules) lider, då hans far bemöter honom med
révoltent hårdhet, då han ser sin familjs heder blottstäld genom
rättegång, då — utbryter hans förtviflan åter på ett hans stånd, ålder
och förhållande som son ej passande sätt, och öfvergår till frenesi,
som väl bevisar akteurens känsla för sin situation, enkelt
konside-rerad, men bort modereras, för att ej öfvergå i ridikul.
Franval, en man som bör föreställas af minst några och
30 år, allmänt ansedd som advokat, kan ej supponeras så
obeskrif-ligt stel à la parvenue i sitt sätt att vara. och så inkonsekvent
i sin karaktär, som han visade sig på teatern. En man af goda
tonen bör veta förena sällskapslefnadens fordringar med det
allvar hans sysselsättning som advokat fordrar, men hans möte med
abbéen var ingen förening af dessa egenskaper. Hans min för-
1 Aftonbladet »/9 1816.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
