- Project Runeberg -  Handbok i Musikens Historia från Fornverlden intill Nutiden /
34

(1862) [MARC] Author: Carl Vilhelm Bauck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltiden - Notskrift. Mensur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

påfven Johan XXII:s ifrande mot “den nya skolans
anhängare, hvilka blott tänka på tidmått, och
uppstämma nya visor, bortblanda den allvarsamma,
likformiga sången med semibreves och minimer,
sönderhacka melodien med pauser,“ o. s. v.

Mensuralskriften uppkom i början af 1200-talet;
dess uppfinning tillskrifves vanligen Franco af Köln
(i början af nämde sekel): en tonlärare, som
väsendt-ligen bidragit till tonvetenskapens framsteg, ehuru
det är mindre troligt att han uppfunnit
mensurväsen-det, än snarare vidare utbildat det och bringat det i
allmännare bruk. Men ännu fortfor man ofta att
teckna kyrkosångerna med den gamla koralskriften;
denna musik kallades Musica plana i motsats till
Mensuralmusiken (Musica mensurata).

Francos period (på 1200-talet) hade af det
föregående seklet ärft notskriften (på 4 linier) och ett
slags enkel kontrapunkt eller Discantus, såsom den
då kallades. I nämde period sökte man nu vidare
utveckla dess elementer. Hvad harmonien beträffar,
synes man ej hafva kommit serdeles långt: man satte
en, två eller flera stämmor (discantus) till en tenor,
såsom man kallade den melodiförande stämman eller
cantus firmus; men fortskridningarne i oktaver,
qvin-ter och qvarter fortforo ännu helt obehindradt, och
man måste förundra sig öfver att en så organiserad
sats kunde väcka något välbehag.

Dessutom förekom i Frankrike ett sångsätt,
hvarvid discantus (eller den kontrapunktiska stämman)
improviserade åtskilliga brokiga passager, hvilka
kallades fleuretter. Detta slags musik fann mycken
anklang och bedrefs med stor ifver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwmuhist/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free