Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NÄR GUD VAR I STORMEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fönstren. Det gick dock väl an för dem, som fingo vara
inomhus. Men det var icke allom unnat — icke ens den
dagen. Vårt fjällfolk, lapparna, som blott för ett par veckor
sedan i hundratal varit samlade här i Guds hus vid
påskhelgen och känt frid och glädje vid korset och
nattvardsbordet, voro nu redan skingrade på färd och vandring med
sina renhjordar till grannlandets kuster. I sanning pilgrimer
till ett annat land.
Guttorm Walkeapää hade med sin familj och sin hjord
hunnit upp till nämnda Ruodnavare och där på kala fjället
mitt i renhornsskogen slagit upp sin kåta för att vila under
vandringen.
Aftonen var lugn, men oroväckande. Det, var som om
det kalla vintermörkret, vilket så länge härskat häruppe, men
nu började känna sig förbigånget och tillbakaträngt av ljus
och sol och värme, hade kommit överens med de mörkaste
och svartaste och tjockaste moln i hela Lappland att dräpa
ljuset och beröva det dess krona, solen.
Kampen började den 27 april på aftonen. På varje
fjälltopp hade den mörke vinterkungen ställt en molntrupp.
Och just då vårdrottningen skulle lägga sig till ro mellan
Taavaskaite och Rostonselkä, gavs det givna tecknet. Med
stormvindens hast rusade molnen ned i dalen med
snöhjälmar och isvapen. Det var en kamp på liv och död. Det
ena molnet efter det andra blev blodrött i striden. Till och
med snön färgades blodvarm ända bort på Ruodnavare, där
Quttorm stod och iakttog det underbara skådespelet. Molnen
revos i stycken och kastades långt bort, men förenade
återvände de med förnyad styrka. Vårdrottningen med sin
gyllene krona var skön att skåda, där hon majestätiskt kämpade
endast med sina fina ljusstrålar.
»Mor, det kommer att bli ett stormväder i morgon»,
sa’ Quttorm, medan han slog djupare ner tältpluggarna. »Ja,
någonting måste denna röda himmel betyda, och röken slår
redan in i kåtan», svarade mor. »Qud hjälpe oss!» suckade
Quttorm. »För vad?» frågade lille Aslak utan att få annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
