Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NÄR GUD VAR I STORMEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar än att se far knäppa sina händer och höra honom läsa:
«Uti din nåd, o Fader blid, befaller jag i allan tid min arma
själ och vad jag har, anamma allt i ditt förvar.»
Flera gånger under natten vaknade far och mor, vid att
det drog och ryckte i tältet. Men sådant voro de ju vana
vid. Dock tilltog stormen. Ty när vintervännerna sågo, att
solkronan åter reste sig tidigt på morgonen och med den
dagens ljusa drottning, oförsvagad i glans och styrka, upp-
En lycklig mor. Fot. Hj. Westeson.
bådades alla hjälptrupper. Först började hela snöfjäll röra
på sig och slängde sina snömassor hit och dit. Men då
vinterkungen ändå kände sig underlägsen, beslöt han till sist
taga hämnd på vårdrottningens vänner, de små
människobarnen, som bodde i hans sköte, och som han trodde sig ha i
sitt våld. Bl. a. hade Quttorm och särskilt hans barn varit
så förtjusta i våren och dess varma, ljusa strålar. »Jag skall
krossa dig och begrava dig», röt stormen och kastade ett
helt rökmoln på kåtan. »Nu är du min», väste det i rökhå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
