Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - PRINS BERNADOTTES BESÖK I LANNAVAARA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han verkade genast på prästen såsom den obarmhärtige
dörrvaktaren, som fordrade klara papper, innan han släpper in
någon genom himlaporten.
Husmodern hette i hela bygden intet annat än Liisa. Alla
andra Liisor måste skilja sig från henne genom ett särskildt
epitet, såsom Poikki-vuoman-Liisa, Mäkituvan-Liisa — Lisa på
andra sidan myren, Backstugu-Lisa etc.
Hon hade ej väntat prästen så snart, utan varsnade
skjutsen, just då den vek in genom gläntan, och var ifärd med
att ömsa kjol, då prästen inträdde. Hon var dock färdig
därmed och hade äfven hunnit sopa undan skohöet omkring
spiseln och stoppa det i höstolen, innan prästen pälsat af sig och
torkat imman af glasögonen. Kvastkäppen höll hon ännu i ena
handen under hälsningsceremonien, som tillgick så, att de
hälsande löst lade sin ena arm rundt hvarandras rygg. — Förr ha
hälsningarna skett med armarna om halsen (kaulasta kiinni), men
dessa glida under mera indifferenta tider allt mer och mer
nedför ryggen, samtidigt med att afståndet ökas mellan de hälsande.
Liisa var raka motsatsen till mannen, glad och fryntlig i
sin korta kofta, som föll så pass långt ned på den veckrika
kjolen, att den nätt och jämt dolde det ljusröda lifstycket med
benknapparna. Hon var rund och fyllig åt alla väderstreck,
såsom vore hon svarfvad, och följaktligen alldeles oberoende af
åt hvilket håll hufvudet råkat bli vändt. Hennes flitigt använda
pjexor voro platta, breda och snedgångna, utan hvarje spår af
högfärd.
Hon var sig själf, en människa, en ursprunglig, godhjärtad
kvinna, som bjöd till att på alla de sätt, hon kunde, släta öfver
husfaderns och predikantens, Maunukses, kantigheter. Hade inte
hon, Liisa, funnits i stugan och varit den hon var, skulle
säkerligen inte körvägen till gården varit så bred och upptrampad
och inte heller gårdsplanen så betäckt med hö och spillning
efter färde- och forhästar. De blänkande kaffepannornas storlek
och antal förrådde ock, att det var många, som gingo in och ut
i det pörtet.
Det kan nog hända, att mer än en af dem, som togo in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
