- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
16

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den siste häradsspelmannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intill sig, »måtte jag bara inte ha satt dem upp i
onödan, men jag ville pryda ditt hem, Ana.»

Nämdemannen prasslade med afsikt i buskarne,
ty han hörde folk närma sig. Ana slet sig ur Görans
famn. »Hörde du ej något?»

»Nej, min kära, vackra tös», hviskade ynglingen,
»men vi måste ändå skiljas; först vill jag säga min trogna
Ana något: Du blir ej spelmanska, äfven om du blir
min; må hvem som vill bli Sones efterträdare, jag
tvingar aldrig bönderna till att dansa efter min fiol,
den skall blott klinga för dig; jag skall spela Gunnars
nyaste visor för min lilla hustru», sade han muntert
och tillade, »jag skall bli jordbrukare, jag vill
arrendera ett hemman till nästa vår».

De älskande skildes, Göran satt åter på brädet mellan
de ljusgröna bokarne och spelade, spelade så, som ännu
ingen hört honom; det var, som om han i toner velat
tolka ett människohjärtas högsta fröjd och djupaste ve.

Dansen upphörde, man lyssnade blott till den
underbara musiken; Gunnar och Anna tryckte hvarandras
händer, nattvinden susade i trädens kronor, grodorna
sjungo sina kärlekssånger, månen lyste blek på den
ljusa sommarhimlen, och lätta dimmor uppstego ur
den varma jorden. Göran fortfor att spela.

»Herre Jesses, älfvalegen!» ropade en halfgråtande
stämma, musiken tystnade; lille Per hade i ångesten
afskurit strängarne på Görans fiol.

Pingstbröllopet var slut, deltagarne befunno sig i
en glad, högtidlig stämning; pigorna togo den legda
pingstbruden med sig; ingen gäckades längre med
henne, men brudgummen blef kvarglömd i skogen,
hvarest han låg och sof ruset af sig i den höga ljungen.

*



Ana hade utfört sin föresats och öppet talat med
sin far om sitt förhållande till Göran. Jöns Stensson
hade ej svarat mycket härtill, utan sett mörk och sträng
ut samt bedt Ana gå till sina göromål. Därpå hade
han begifvit sig till sin svägerska och talat vid henne
om Gunnar, och därpå kommit hem med ett leende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free