Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal trotjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag är rädd att du får tänka på annat än <i></i>mina
barns lärdom, min käre Is», sade husbonden och slog
soldaten vänligt på axeln. »Skolmästaren klagar, att
mina ’glöttar’ ha mera förtroende till din svenska
historia än till hans. Därför gjorde du visst bättre, att
fördrifva lördagskvällen tillsammans med din fästmö; hon
har större rätt till dig, än jag och barnen här». Bonde
Persson vände sig hastigt om och gick ut; han
föreställde sig det uppträde, som nu skulle följa och hade
ej hjärta att bevittna det.
Is steg lydigt upp och ställde varsamt det minsta
barnet, som suttit på hans knä, vid vaggan och stoppade
kritbiten i sin västficka; han insåg, att husbondens ord
med ens hade dömt honom till giftermål och till
torpare i Skrabbarp. »Som man bäddar får man ligga,
sa’ Karl den XII, men en soldat måste göra sin plikt;»
Is drog en djup suck och såg sig dröjande omkring
i det stora rummet och på alla sina små vänner, hvilka
nu högljudt började gråta. De anade, att ett afsked,
svårare än det som hvarje år ägde rum, då deras käre,
groflemmade lekkamrat ryckte in till Ljungbyhed,
snart förestod.
Mor Bonde Pers, som suttit inne hos sin man i
lillastugan, kom nu hastigt ut. »Det är svårt för oss
alla, Is», sade hon, »men Boel har varit mig en trogen
tjänarinna, och hon får ej med sorg och skam lämna
vårt hus, du måste gifta dig med henne.»
»Ja, mor, det skall jag, ty far Bonde har befallt
men tror mor, att det skall ske genast? Ja’ ville så
gärna bli kvar i tjänsten tills Pers förlofning blifvit
firad; jag står närmast till att hålla hans häst, då han
skall rida i förlofningsstassen, och sen så är det ett
gammalt aftal emellan Per och mig alltsedan hans första
skogsäcka, då han råkade ut för bäckamannen.»
»Käre Is», svarade den lilla knubbiga kvinnan och
såg rörd upp till soldatens stora buktiga näsa, nedåt
hvilkens skarpa spets en förrymd tår rullade, »tänkte
Per redan då på förlofning? Jag tycker annars, det är
tidigt nog nu; han fyller ej tjugoett år förr än vid
jultiden, förlofningen firas på hans födelsedag, och vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
