Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästens Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när kollern föll på honom; men se, prosten blef alltid
dålig i istret, när han skulle till och ge honom en
skrapa. Detta visste skälmen, därför kunde han hitta
på många tokerier och ljög sig fri, ty se, ljuga det
kunde Per, så en annan kunde hänga yxor i lögnen.
En dag vid midsommar skulle han ut med några
dagsverkare och slå hö i ängen. Men där var också
några yra flickor med, för att sprida ut höet, och
därtill ett par drängar, lika vilda som prästens Per, så
där togs lek och ras för allt sammans, och då det blef
nära kväll, stod gräset likadant, det vill säga, där det
icke var nedtrampadt.
»Nu tar väl hin oss inför prosten!» säger då den
ene drängen.
»Vi få åtminstone sno oss från saken på passande
sätt, för annars får prosten slag i förargelsen och kan
gå i sönder, till skada för sig själf och till sorg för
sockenfolket», säger då prästens Per. Och kan man då
tänka sig! Låter icke det galna lifvet de andre plocka
upp en hel hop tordyflar, medan han rände hem efter
prostens gamla bikupa till att släppa dem uti! —
När skördefolket så kom till prästgården om kvällen,
säger prosten: »Nå, min käre Per, huru hafver det
gått med min höskörd på denna sköna solskensdag?»
»Galant, herr prost, därtill har jag hittat mig en
bisvärm», svarade prästens Per.
»Därutaf tillhör hälften mig, ty svärmen är på
min egendom funnen», säger prosten.
»Kan jag ej ensam få behålla svärmen!» gnäller Per.
»Lagen måste efterlefvas, därför tager jag hälften
af bina», påstod prosten.
»Då — ja då måtte alla bina bli till stora
tordyflar och allt gräset må stå lika godt på rot, som
det stod i morse!» skriker Per och låtsar, som han vore
fräsande arg som en vild katt.
Underverk ske icke för det prästens dräng bedjer
därom», underrättar prosten honom.
Han spratt likväl själf till, när han andra dagen
först såg tordyflarne krafla och krypa ur bikupan
och något därefter såg gräset stå på ända i ängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
