Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi behöfde ej taga samma väg, som jag kommit; längre
bort i gången förde en trappa ned till bakdörren och
parken.
Vi kommo lyckligt ut i det fria, där de två
herrarne väntade oss för att föra oss bort från slottets
närhet. En tung, grå dimma insvepte alla föremål, vi
kände oss helt trygga; vi besinnade ej att samma slöja,
som dolde oss, äfven kunde gynna den, som möjligen
bevakade våra steg.
Genom Seldéns allvarliga hållning fick detta möte
en nästan högtidlig prägel. Han frågade Gunilla, om
hon ville blifva en borgerlig mans hustru. Hans
egentliga kallelse var astronomien, i hvilken vetenskap han
redan hunnit göra ett par upptäckter, som gjort hans
namn bekant i den lärda världen, och han hade utsikt
att en dag — om lyckan vore honom blid — varda
professor. Men för den första tiden fick han nöja sig
med en anspråkslösare lärareplats. Efter julen skulle
hans befattning som lärare för Grefve Axel upphöra,
då Seldén ämnade återvända till Lund.
Han talade lugnt med Gunilla om sin och hennes
olika samhällsställning, om de svårigheter, som ställde
sig i vägen för deras förening; men han visade henne
att dessa hinder vore af den beskaffenhet att de måste
vika för en fast vilja och en trofast kärlek.
Gunilla smög sig intill Seldén, grät och bad att
han ej måtte lämna henne kvar på Ättlinge, då han
reste därifrån; hon kunde ej lefva utan i hans närhet,
han kunde fly med henne och gömma henne hos sin
mor i Lund. Gunilla ville sälja alla sina smycken, sina
siden- och sammetsdräkter, hon ville försörja sig med
att måla blommor och brodera i guld, bara hon finge
vara i hans närhet — ja, hon ville blifva hans hustru
hellre i dag än i morgon, om han så blott vore en
fattig byskolmästare.
Seldén log och slöt henne beskyddande i sina armar.
»Jag får då handla som jag vill för oss båda?»
sporde han.
»Ja, blott du ej befaller mig att månader eller år
gå ensam här...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
