Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta bearbetade jag den fege, veklige grefven så länge
mina krafter räckte. Därpå öppnade jag förstugudörren
och stötte honom ut på borggården, där allt var öde
och tomt.
Utom sig af vanmäktigt raseri knöt han händerna
mot mig, men då jag åter lyfte paraplyet, flydde han
till sina rum. Därpå återvände jag till Gustafva, som
skälfvande krupit in i rummets mest aflägsna vrå.
»Se så, Gustafva»; sade jag flämtande; »nu har
anstiftaren af allt detta onda fått sitt straff. Gå du nu
och trösta Granbergs mor och dig själf med, att
frökens resa till prosten skett förgäfves...»
»Men hur skall det gå med Helena?» frågade hon
ängsligt.
»Bry dig ej om mig och låt ingen obehörig veta,
att du varit här i dag. Skynda dig ut genom köket
innan tjänarne våga sig fram ur sina smyghål!».
Jag sköt skyndsamt ut den rädda flickan och
skyndade själf till magisterns rum.
Här träffade jag betjänten i färd med att städa
upp efter inpackningen. Jag frågade efter Seldén.
»Han var borta innan slaget började», svarade
Svensson. »Magistern gick till fots till
gästgifvaregården, dit jag fått befallning att sända hans saker. Själfva
hin måste vara lös här i dag ... Jag tror gastarne
slagits med tamburens rörstolar i natt; två af dem lågo
kullvräkta i stora gången, men hur de kommit dit ut,
förstår jag ej ...»
»Men så mycket bättre jag — det var ett sätt
för fröken Beata att bli tidigt väckt; i fall hon skulle
försofva sig. Låt jaktvagnen köra fram om en timme».
Betjänten såg tvekande på mig-
»Det går ej an; grefve Axel ...»
»Skall ut och åka; följ mig till hans rum, får du höra».
»Nej tack, men när han befaller skall vagnen vara
för dörren», svarade betjänten, som höjde rösten, ty
han märkte att Axel gläntade på dörren, som skiljde
hans rum från Seldéns.
»Nå, så får jag väl ännu en gång gå in och fråga
om han ej befallde mig att...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
