Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så skall jag bedja mäster Lund gifva mig arbete. —
Ack, Alma, jag inser nu min dårskap och har kommit
på bättre tankar. Alma, vi skulle bli så lyckliga som vi
aldrig förr varit med vårt lilla barn, bara öfvergif mig ej!»
Hon satte strykjärnet från sig och räckte honom
handen. »Du får då bo här; kanske Lund vill ge dig
arbete», sade hon med bortvändt ansikte.
»Gud välsigne dig, Alma! Du skall aldrig ångra dig;
redan i morgon vill jag gå in till» — han afbröt sig
tvärt, träffad af minnet om det brott, för hvilket han
trodde sig tilltalad. »Känner du hela min olycka?» frågade
han sakta och med nedböjdt hufvud.
»Ja, men tack vare Lund, så är du nu skild och
fri från allt: ingen känner saken, den blef nedtystad».
»Den hederlige mannen! Tro mig, jag skall ej visa
mig ovärdig hans godhet. — Men den olyckliga svarta
boken?»
»Den söktes på det ställe, du angifvit, där fanns
blott ett par bitar af permarna kvar; alla bladen hafva
råttorna dragit af med».
Ernst drog en suck af lättnad. »Och du är ej ond
på mig? — Tro att jag vill visa mig värdig att äga en
sådan hustru och ett barn?»
Alma dolde sitt tårdränkta ansikte vid mannens bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
