- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
60

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Svaret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag har strax slutat. Du säger att du icke ville
möta mina vänner i öppen fejd. Nej, men att söka deras
argesta på hemliga vägar, att öfva förbindelse med
stigmän, som lura i skogarne för att sända den oförberedde
svensken en dödande kula, aktar du det ädlare? Jag vet
att du, medan du varit den svensksinnade fru Marens
gäst, haft hemliga möten med misstänkta personer, som
varit rädda att visa sig i guds klara solsken. Kan du
neka att du med dessa ljusskygge spunnit hemliga
ränker mot dem, som du säger dig icke vilja möta i öppen
fejd? Ack, hur mycket hellre skulle ej jag, som hållit
dig kär sedan barndomens lyckliga tid, sett att du,
lydande ditt hjärtas maning, dragit i fält för ditt fosterland
och för den sak, som du anser rättvis.
Fosterlandskärleken är en helig känsla, och för dess kraf måste allt
annat vika. Om du kämpat mot svenskarne i öppen och
ärlig strid, skulle ej detta ha behöft att skilja oss, då en
gång fred blir i landet. Men med stigmäns vapenbroder
gifter jag mig aldrig.»

»Lena, vet du hvad du säger?» afbröt Casper Rud,
som under sista delen af hennes djärfva anklagelse rest
sig från bänken och med flammande ögon stod framför
henne. »Är du genast färdig att tro om barndomsvännen
hvad bakdantare och örontasslare säga ondt om honom?
Det är», tillade han, knytande handen mot slottet,
»slottsfogden, den gamle räfven, och hans slinka till dotter, som
spionerat på mig.»

Äfven hon reste sig nu och hennes mörka ögon
blixtrade af harm, då hon sade:

»Jag tål inga förolämpningar mot den ädlaste flicka
jag känner och hennes vördnadsvärde far. Ingen har
spionerat på dig, men Gud låter stundom ljus falla öfver
mörka stigar. Själf har jag af en ren händelse sett dig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free