Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne / 91 (1899) Author: Carl August Cederborg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 9. Ett återseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kap. 9.

Ett återseende.

Följande morgon finna vi riksrådet Ebbe Ulfeld,
officerarne vid truppen samt fru Maren Juul vid
frukostbordet i den ståtliga »riddarsalen», belägen i borgens
östra länga.

Mycket af hvad som hittills synts dunkelt var nu
utredt — den falske ridefogden, den falske slottsknekten
och det falska brefvet voro afslöjade, endast en mystisk
punkt återstod, den nämligen att riksrådet Ulfeld på det
bestämdaste vidhöll, att han i den falske ridefogden
igenkände samme person, som i lägret vid Wä bringat
honom bref och hälsningar från fru Maren. Men den
senare påstod lika bestämdt att hennes bud vid detta
tillfälle varit den verklige ridefogden Jesper Svensson, som
ärligt och troget tjänat henne i flera år.

Denna gåta kunde ingen annan än Jesper Svensson
själf lösa, men som han låg sjuk af sitt sår och därför
ej kunde inställa sig till förhör, hade man beslutat att
efter frukosten göra honom ett besök vid sjuksängen.
De upplysningar han skulle komma att lämna emotsågos
med desto större nyfikenhet, som fru Maren försäkrade
att hon aldrig erhållit något svar på sin skrifvelse, men
riksrådet heligt bedyrade att han lämnat ett ganska
vidlyftigt svar med budet.

I ett afseende stod dock fru Maren fortfarande
ganska illa till boks inför svenska styrelsen, och det var
lyckligt för henne att hon kunde lägga sin sak i så
välvilliga händer som Ebbe Ulfelds — det var beträffande
junker Rud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>