- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
117

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 11. I snapphanekulan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skola hålla oss stilla tills han låter höra af sig, och det
löftet vill jag hålla.»

»Sven Pålsson ja», återtog Nisse, »om han bara själf
hållit sina löften! Hvad var det han sade under eken
där borta vid Wanås? — jo, en vecka dröjer det, sade
han, innan vi kunna angripa Wanås. Nu äro två veckor
gångna, och ännu låter han vänta på sig.

Severin ryckte på axlarna och ansåg förmodligen
annat svar öfverflödigt. Men Nisse, som retat upp sig
invärtes, hvilket syntes därpå att ärret på hans kind blef
alldeles blodrödt, fortsatte:

»Kan väl vara att du, Severin, känner dig bunden
af ett löfte, som du inte frågat oss andra till råds om att
gifva, men jag gör det icke. Och de män som varit med
mig, innan du synts till i skogarne, de göra det inte
heller. Och efter som du nu kommit hit, passar det sig
bra att du får veta det — i morgon dag ger jag mig
med mina män ut på bygden.»

»Det låter du bli, landsvägsröfvare!» röt Severin och
slog med handen på värjfästet.

Man såg på Nisse att han inte skulle bli svaret
skyldig, men nu fann Pus-Else, som hittills suttit tyst,
tiden inne att ingripa:

»Tyst, Nisse», sade hon; »mins du inte att jag nyss
sett den blå ormen, och då vet du att ofärd är dig nära,
om du ej lyder. Och nu säger jag dig, att du och dina
män skola ligga stilla tills du får befallning att gå.»

Röde Nisse kröp ihop, som hade han fått ett slag.
Det röda ärret på hans kind bleknade och den förut
sylhvassa blicken blef slö, nästan ödmjuk. Nisses svaga
sida, som häxan så väl förstod att begagna, var en
gränslös vidskeplighet. »Den blå ormen» var ett mystiskt
fantom, för hvilket denne vilde röfvare, som annars icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free