- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
128

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 12. En tidsbild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

adertonårig yngling hade gång efter annan träffat pricken
och blifvit hyllad med allmänna bifallsrop för sin
skjutskicklighet. Framgången gick honom åt hufvudet, som
så ofta sker här i världen. Han ville än mera utmärka
sig och såg sig om efter tillfälle att göra det på ett nytt
och än mera raffineradt sätt. I den vid grafven
uppkastade jordhögen låg en grinande dödskalle. Den tog han
och satte upp på kanten af taflan. Han sköt, och träffad
midt i pannan föll dödskallen till marken.

Men bifallet efter detta skott blef icke så enhälligt
som ynglingen föreställt sig. Särskildt från de äldre
männen hördes ogillande tal, men det öfverröstades af den
tanklösa ungdomens stormande bifall och råa skratt.
Emellertid samlades man vid taflan. Den skjutna
dödskallen gick ur hand i hand, och snart började man
fundera öfver hvem den månde i lifvet ha tillhört. På
landsbygden har man god reda på hvarandra både i lifvet och
döden, och efter åtskilligt pratande hit och dit kom man
till det resultat, att den skicklige skytten skjutit sin egen
farfar, lyckligtvis trettio år efter dennes död. Denna
upptäckt tycktes i viss mån gripa de råa störarne af de dödas
frid, och slutet af leken vid grafvens brädd tecknade sig
att bli en smula allvarligare än början. Men plötsligt
afbröts den från annat håll. I kyrkdörren syntes
nämligen klockaren fäktande med armarne och ropande med
sina lungors hela styrka: »Far ä’ vaken, kommen in,
kommen in, far ä’ vaken!»

Inom några få minuter satt församlingen, tyst och
andäktig, på sina platser i kyrkan, och fader Jörgen
började åter sin på ett så ovanligt sätt afbrutna utläggning
af dagens text.

Men det stod skrifvet i stjärnorna att den
välmenande gubben icke heller nu skulle få utan afbrott föra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free