- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
129

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 12. En tidsbild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin predikan till slut. Just som han höll på med en
kvistig utredning af ett svårare bibelspråk, slogs nämligen
kyrkdörren upp på vid gafvel och en röst ropade: »här
kommer en svensk ryttaretrupp!»

Om blixten slagit ned i det åldriga templet, skulle
det icke ha blifvit hastigare utrymdt än hvad det nu blef.
Till och med klockaren följde den skingrade hjorden i
spåren, och den gamle herden stod ensam kvar på sin
predikstol, bäfvande för hvad komma skulle och suckande
öfver tidens ondska. Männen grepo sina bössor i
vapenhuset och ställde sig instinktmässigt bakom
kyrkogårdsmuren, med färdigt gevär väntande på truppen, och bakom
deras breda ryggar sökte kvinnor och barn skydd.
Hittills hade ingenting annat ovanligt synts till än ett
dammoln på Farstorpsvägen, hvilket inneslöt truppen och
närmade sig med god fart. Men då det hunnit till den
höga bro, som strax söder om byn leder öfver Verumsån,
klarnade de bakom kyrkogårdsmuren bidande männens
uppsyn, ty nu kunde man tydligt urskilja ryttarne och
räkna att hela styrkan icke uppgick till mera än sju man.
För en så ringa hop fruktade ej Verumsmännen. Den
främste af ryttarne och tydligen den förnämligaste af dem
vore till och med, att döma af dräkten, icke någon krigare
— snarare en prest, menade några af de skarpsyntaste
bönderna, ty han var tjock och fet och bar en lång rock
samt en af dessa vidskyggiga slokhattar, som den tiden
brukades af prester.

Snart hade emellertid den lilla truppen passerat det
korta afståndet emellan bron och kyrkan och svängde upp
till kyrkogårdsporten utan att blinka för eller det minsta
bry sig om de bössmynningar, som stucko fram mellan
kyrkogårdsmurens stenhällar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free