- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
133

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 12. En tidsbild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ja, ja! Låt Sven Pålsson tala», ropades ur
böndernas krets.

Göingehöfdingen var icke sen att begagna sig af den
gifna tillåtelsen. Ställande sig midt framför professor
Stobæus började ban:

»Då jag för en stund sedan kom hit, berättade en
af mina vänner att här skjutits till måls på fädrens
hufvudskallar. Jag trodde det icke, ty det är ej gammal,
god göingesed att missakta sina fäder. Men nu tror jag
det. Ty nu ser jag att en ny lära håller på att tränga
sig fram bland folket, den nämligen att förakta hvad
fäderna vördat, att bekämpa hvad de älskat. I ett par
hundra år var det sed i Danmark att männen i
konungens lifvakt skulle vara från Göinge härad. Hvaraf kom
sig denna sed? Jo däraf att Göingarne voro icke blott
tappre och stridbare män utan ock kände för trohet och
pålitlighet. Kärlek till kung och födelsebygd var våra
fäders heder, men nu lägges här råd om att väpna sig
och under arffiendens befäl gå ut för att fängsla och
hänga de män, som ännu hålla vid fädrens trofasthet
och kärlek till sin rätte konung och sitt rätta
fädernesland. Att så handla är mer än att skjuta på dödskallar
— det är att spotta sina fäder i ansiktet, och slikt hån
tar värre än en kula. Skall jag gå bort och skämmas
för min födelsebygd?»

Om verkan af detta tal kunde ingen misstaga sig
som såg böndernas miner och åtbörder. Stobæus insåg
också genast, att denne främmande mans ord nedrifvit allt
hvad han med sitt långa tal uppbyggt. Men i
förargelsen öfver denna visshet bidrog han själf till att förvärra
nederlaget. Spännande ögonen i sin motståndare gick
han honom in på lifvet, lade sin hand på hans skuldra
och sporde med en röst som darrade af vrede:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free