- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
163

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 15. En försmådd friare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anfalla Wanås, hvars befästa slott lockade dem. Vore
Anna hans fästmö, så skulle han för sin del helst se att
hon kunde föras till en säkrare plats. Och han hade en
sådan att erbjuda. Hans mor och en ogift syster voro
bosatta i norra Halland, en trakt som troligen vore i
säkerhet för krigets växlingar, och där skulle Anna
emottagas med öppna armar. Säker eskort till
Smålandsgränsen åtoge han sig att anskaffa, men då skulle resan
anträdas snart, helst redan i dag. Det vore därför
nödvändigt att saken afgjordes utan allt uppskof.

Den räfven visste nog hvad som förestod Wanås och
ville om möjligt ha rofvet i sina klor fortast möjligt.

Detta förslag tilltalade just icke Lars Ryding, men
efter något resonnerande beslöts att Anna skulle inkallas.

Det var icke med gladt sinne Anna emottog detta
budskap. Hon anade hvad som förestod och hon hade
hellre velat afhandla sina hjärteangelägenheter med
fadern i enrum.

Vi skola icke anföra det sirliga tal, hvari Sivert
Gren framförde sitt frieri till föremålet för sin åstundan.
Trots den något cirklade vältaligheten, lyckades han däri
inlägga en viss värme, något som föll sig dess lättare
som han verkligen på sitt sätt älskade Anna med en
passion, som sjöd och jäste under den lugna ytan.

Blyg och försagd afhörde Anna all denna eldiga
vältalighet, som hon verkligen icke tilltrott den alltid så
lugne och regelrätte fogden; men då han slutat, svarade
hon ett bestämdt nej.

Detta kom Lars Ryding att flamma upp, synnerligast
som nattens misstankar därvid återkommo med förnyad
styrka.

»Olyckliga barn», utropade han, »du har väl inte
låtit den unge adelsmannen snärja dig i sina garn?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free