- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
164

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 15. En försmådd friare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gråtande kastade sig Anna om faderns hals och
biktade allt. Redan i dag skulle Borneman begära hennes
hand af fadern, och »jag vill hellre dö», sade hon, »än
gifta mig med någon annan än Erik Borneman.»

Att en annan kommit honom i förväg, därom hade
Sivert Gren ingen aning, och då han nu fick höra det
af hennes egna läppar, greps han af en så rasande
svartsjuka och vrede, att han behöfde hela sin oerhörda
förställningsförmåga för att icke falla ur den roll af
ädelmodig medlare, som han föresatte sig att spela.

»Lugna dig, vän Ryding», sade han. »Det där lilla
flicktycket, som var mig fullkomligt obekant, ger nog
med sig om saken rätt behandlas. En liten
midsommarsidyll! Men det styrker yttermera nödvändigheten af den
resa, som jag nyss föreslog, och som nu måste anträdas
redan i dag. Befinner sig Anna väl under min mors och
min systers ömma vård, så skola snart dessa griller
dunsta bort, och min stora kärlek skall icke fördunklas af
detta lilla moln.»

Det där talet om en resa var något som på det
djupaste grep Anna, hvilken anade hvad som låg bakom.

»Far, far», snyftade hon, »du drifver mig väl inte
bort ifrån dig? — Du vill väl inte öfvergifva ditt eget
barn?»

Detta var en vädjan till faderskärleken, som Lars
Ryding icke förmådde emotstå. Han strök den gråtande
flickan öfver det mjuka håret och sade:

»Nej, Anna, mitt förvillade barn, du får stanna hos
din far.»

Och till Gren yttrade han:

»Du får gifva flickan tid, vän Gren!»

»Tid att bli en adelsmans frilla», svarade denne, som,
trots all ansträngning, icke längre kunde helt och hållet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free