- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
217

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett budskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Herr löjtnant!» sade Måns Skytt, i det han gick fram
till löjtnant Hård, »låt mig plocka bort en eller annan
af de djäflarne, när han blottar sig.»

»Gärna det», svarade löjtnanten, »men bara akta
folket.»

»Var lugn, herr löjtnant, jag skall nog sätta kulorna
på rätta stället.»

Då Måns Skytt, förnöjd öfver tillåtelsen, gick att
uppsöka en passande skottglugg, mumlade han i sitt
skägg:

»Det är mot all religion och rättvisa att dylika
djäflar skola få lof att kallas snapphanar. Och aldrig kan
jag tro att Sven Göing har någon del i detta.»

Gubben Måns Skytt höll sitt löfte. Den ene efter
den andre af de snapphanar, som hade i uppdrag att med
sina gevär hota arbetsfolket, föll för hans säkra kulor.
Hur försiktiga de voro att hålla sig bakom fruntimmerna,
blottades stundom någon del af en dylik gynnares kropp,
och då satt alltid en kula just i denna kroppsdel. Men
aldrig kom någon af de »lefvande sköldarne» till skada.
Snapphanarne begynte tro, att öfverjordiska makter hade
del i detta skjutande.

Emellertid började arbetsfolket lugna sig, då det
märkte att det icke var utsatt för fara från borgens sida,
och broläggningen af kanalen skred raskt framåt. Flera
dylika bryggor voro redan färdiga och bildade säkra,
om än gungande förbindelseleder öfver grafvarna.

Löjtnant Hård gick i oroliga tankar fram och
tillbaka i pallissadgångarne. Skulle han göra ett utfall och
därunder söka att bringa folket in i borgen? Sådant
vore icke omöjligt, ty med kanonerna skulle man kunna
hålla de värsta snapphaneflockarne på afstånd. Men kunde
de inrymmas i borgen, utan att alldeles förlama försvaret,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free