Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kap. 24. »Handen är blodig!»
- Kap. 25. Ett kvinnorof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så fortgick det omkring en timme. Därefter
utslocknade den svaga lifslågan. Den gamla fogdeänkan
var död. Göingehöfdingen var moderlös.
*
På Wanås hade ett par veckor gått till ända i ro
och lugn efter Ebbe Ulfelds uppbrott. Allt var som i
djupaste fred, och hade icke besättningen funnits, ryttarne
som voro inkvarterade i borgen och bondesoldaterna på
iskällarbacken, så skulle ingen kunnat tro, att man lefde
midt i ett ohyggligt krig och att skogarne kring Wanås
så nyss bevittnat en af de blodigaste striderna under
hela snapphanefejden. De kvarlämnade ryttarne hade intet
annat att göra än att sköta om vakthållningen och rykta
sina hästar, och deras unge befälhafvare, för hvilken midt
i stridernas larm plötsligt öppnat sig en fager idyll,
delade samvetsgrant sin tid emellan sin fästmö och
bondesoldaternas inöfvande i exercis och disciplin. Några
snapphanar hördes icke af och från krigsteatern i söder
spordes intet nytt.
Fröken Lena Sofia hade hittills förgäfves väntat på
bref och bud från sin fästman, och det oroade henne, ty
visserligen fanns icke den tiden någon ordnad postgång
i Skåne, men ryttmästar Hård hade dock lofvat att snart
låta höra af sig genom bud, och så hade den unga
fästmön väntat dag efter dag, men intet bud kom.
Ryktesvis hade man hört, att den svenske konungen brutit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0279.html
