Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne / 356 (1899) Author: Carl August Cederborg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 37. Hvad Jöns Hornsked berättade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kap. 37.

Hvad Jöns Hornsked berättade.

I första daggryningen påföljande dag infunno sig
Sven Korp och Mårten vid stenröset i skogen och
meddelade fångarne, att de åter kunde träda fram i dagens
ljus, ty nu hade snapphanarne annat att göra än att söka
sina förlorade fångar.

»Hvad taga de sig då för?» frågade gästgifvaren, i
det han gnuggade sina ögon mot det inträngande
dagsljuset.

»Det kunna vi se», svarade Sven Korp, »om vi gå
upp på toppen af berget och blicka ut öfver sjön.»

Detta förslag emottogs med allmän tillfredsställelse,
och hela sällskapet begaf sig upp på berget.

Det var ett storartadt panorama, som i den
uppstigande solens morgonglöd utbredde sig för deras blickar.
Djupt under deras fötter låg Immelns väldiga vattenyta
med dess många uddar och näs samt otaliga öar — lika
många som dagarne i året, påstår sägnen, hvilken dock
i detta fall säkerligen öfverdrifver. Och öfver allt
speglade sig ofantliga skogar i sjön, än löfskogens i
soluppgångens skiftande dagrar saftiga färgspel, än barrskogens
allvarliga skuggor, hvilka i fjärran förtonade sig i blått.
Bort åt Blekingesidan glimmade vattrade silfverband i hafvet
af grönska. Det var Filkesjön, Roslangen och Halen,
tillhörande samma vattensystem som Immeln, dottersjöar af
henne, hvilka upptaga hennes vatten, innan det genom
Holjeån banar sig väg till Ifösjön.

»Hvilken härlig natur!» utropade ryttmästar Hård i
det han, glömmande för ett ögonblick dagens strider och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>